För snäll
När vi åkte därifrån hade jag ett missat samtal, ett 0155. Så jag trodde att det var om symaskinen äntligen. Men det var det inte, förskolechefen hade ringt och undrade om jag kunde ha Vidar hemma i morgon (idag) pga att de hade ont om personal. De var tvungna att vara hemma för vård av barn. Hon sa att vi kunde få ha Vidar där på fredag i stället.
Jaha vad säger man. Ringde och sa att jag har honom hemma och att han inte kommer på fredag eftersom Jonas är hemma. Igår kväll kom jag på att jag har PT lektion... Dagen började ju sådär. Vidar hade kissat i sin säng, han ville inte gå upp, strula när ytterkläder skulle på, knuffade omkull Eskil 3 gånger. Sju minuter sen blev jag. Han skötte sig hyfsat på passet Men var på Eskil flera gånger så Felicia fick sitta vid Eskil och bära runt honom, efter passet hällde han ut alla toarullar som låg i en stor hink, sprang runt och härjade. Lyckades amma Eskil och sedan åkte vi till ÖB. Skulle vi inte gjort... han ville köra Eskil som satt i lillvagnen det ville inte mamma. Några äldre tanter tittade snett på mig och tänkte nog att jag är en värdelös mamma. Försökte tänka att på deras tid så fick man aga barnen så de hade säkert barn som var som ljus...
Vi åkte hem för mamman orkade inte mer. Nu har vi ätit och jag försöker få honom att sova vilket går skit dåligt. Han säger mot mig hela tiden och vill inte göra som jag säger... jävligt kul med trotsig unge.