jajisses

Jag skulle skrivit det här redan i söndags kväll eller i måndags men tiden finns helt enkelt inte till. Min mage har ballat ur och det är på grund av stress. Jag kände det redan förra veckan men ignorerade det helt. Det är inte bra när man på fredagseftermiddagen känner att man ligger efter och har 1000 saker att göra när man stänger ner datorn för dagen och vet att man ska hålla utbildning hela måndagen och inte hunnit förbereda sig.

I alla fall så åkte vi ut till Ånga i söndags morse och eftersom inte Jonas och Oskar bytt namn i startlistan innan tävlingen (för det är jag övertygad att man kunde göra) så var vi tvungna att vara där minst 90 min innan start. Det betydde att Jonas och Oskar bestämt att vi skulle vara där vid 8 (starten var 10 men Jonas vet att Oskar kanske inte är bäst på att hålla tider och de ville ha lite marginal). Det började regna när vi åkte ut och det spöregnade när vi stod och väntade. Oskar kom ca 15 min senare men de hann byta namn. Farmor Ulla kom och tog hand om barnen medans vi sprang men Jonas hade bestämt med henne att hon skulle vara där 9:30 och som vanligt så hänger de på mig och ska helst sitta i knät. Det är inte så lätt att byta om då och förbereda sig. Så jag glömde bort lite förberedelser som att gå på toa innan. Vi var laddade Anna och jag och som vanligt var det hetsigt i starten. Jag är oftast väldigt pigg och vill köra på, vi låg med bra och låg först precis före det damlaget som till slut vann. En av tjejerna var riktigt trött och hennes kompis sa åt henne att ligga uppe i ryggen på mig för att inte tappa suget. Tre gånger var hon på och trampade på mina hälar, hon sa i och för sig förlåt varenda gång men irriterande ändå. Tidigt kände jag att fan jag måste gå på toa. Till slut kände jag att jag måste gå, jag mitt pucko tog sportdrycken vid första vätskan efter nästan 5km och sen var det kört. Så jag hoppade ner i diket och drog ner brallorna och uträttade mitt behov. Det tog inte så lång tid max 20 sekunder men i det här sammanhanget var det mycket. Vi tappade tjejerna och en del lag sprang om oss. Vi kom till första simningen precis före vår sponsor Micke och hans partner Magnus. Jag simmade så fort jag kunde, det var ungefär 200m simning och lite snett blev det några gånger men inte långt efter Anna. Andra simningen är nästan direkt bara runt 100m löpning på en ö och påt igen. När vi går upp efter andra simningen är vi precis före Micke och Magnus och Micke skriker ”Du simmar ju som en gud Johanna”. Det gjorde min dag tror jag, vad glad jag blev. I tredje simningen så går jag i vattnet och sedan kastar jag mig framåt och slår i höftbenet rakt på en sten men struntade i det och simmade på. Efter den simningen var vi precis efter Micke och Magnus men bra med. Vi hinner springa kanske 500-1000 meter så vrickar Anna foten riktigt illa. Det bara small till sa hon och hon kunde inte springa. Där trodde jag loppet var kört men kände att det inte var något att göra åt, herre gud det kan hända vem som helst och jag vet hur jäkla ont det gör. Jag springer före och ser om jag kan få tag i en linda men ingen har någon. Då kommer Anna springandes men haltandes, vi kör säger hon. Och det gjorde vi, hon haltade genom hela banan och jag gjorde så gott jag kunde i simningen. När vi bestämt att köra vidare har precis ett damlag passerat oss så vi ligger 3a. Men vi märker snabbt att de inte simmar bättre än oss. Men efter vi passerat Ånga så måste jag gå på toa igen… och de får ett litet försprång. Vi kämpar på och kommer ifatt dem och springer om, det var riktigt fint ute på öarna och det stod orienterare från Nyköping överallt som hejade på. När vi har 3 simningar kvar kommer två tjejer som simmade riktigt bra och simmar om oss. Vi ligger då trea igen och jag börjar bli riktigt trött i sim musklerna. Har aldrig simmat så långt någonsin förut. Jag tappar lite i uppgången, det måste jag öva på, upp och ner ur vattnet. Vi kommer upp ur sista simningen och jag börjar bli riktigt trött, jag har tömt alla mina krafter på totaltömningarna jag gjort, djävla mage. Anna springer först och jag försöker bara hänga på henne. När vi kommer in på upploppet som trea känns det som vi är vinnare, med tanke på allt strul vi haft under vårt lopp känns det som en seger. Jag hoppas Anna är lika nöjd som jag. Har känt en hat-kärlek till swimrun men efter vårt lopp i söndags så gillar jag det. Simningen gick ju riktigt bra, jag crawlade hela tiden och så sakta gick det inte. Tänk om jag hinner lägga lite mer tid och kanske investerar i en kurs så kanske jag kan bli riktigt bra på det här. Igår upptäckte jag i påsen vi fick priserna i att det låg en lapp där det stod att vi har en startplats till Ångaloppet 2018, och jag kände bara glädje.

Jonas hade tyvärr inte någon bra dag. Han blev kall i första simningen och fick aldrig upp värmen efter det, han var så besviken. Han kände snarare aldrig mer.