Äntligen är kanonen min...

I klubben har vi en tävling som heter kanonloppet, den springer man i anslutning till årsfesten. Först är det en natt tävling på fredagen och sedan jaktstart på lördagen med handikappsystem som jag ärligt talat inte vet hur de gör. Natten gick bra, det var gemensam start och jag blev själv redan vid första kontrollen och inga av killarna hade min slinga först så jag fick springa själv. Först var jag i mål och 2 min snabbare än vad banläggaren trott. 
Som sagt var hur det där handikappsystemet räknas ut är nog ingen som vet för trots att jag vann med 12 min på natten så fick jag starta 17min efter Camilla. Dagbanan var 4km men sån tur för mig så var den riktigt svår med kontroller som låg i en sluttning och kartan är inte helt bra heller. Jag gjorde två mindre missar i början men när jag har ungefär 1,5 km kvar av banan så ser jag Camilla en bit framför mig. Så jag bet bara ihop och körde på fokuserade bara på mig själv och sprang om henne och höll henne bakom mig. Jag var 1,5min före henne i mål ungefär. Det här kommer säkert låta fjantigt men det var nästan så jag fällde en tår när jag stämplade i mål. 
Om man vinner så får man en inskription på en liten Stavsjö kanon och om man har 3 inskriptioner på samma kanon så får man den och 2008 så hade både jag och Johanna Ö två inskriptioner var. Jag gick ut före henne tror jag på dagen men gjorde bort mig totalt och hon vann och fick därför kanonen. Jag tycker kanonen är superfin och ville verkligen ha en kanon och den har jag fått kämpa för. Det intressanta var bara att när jag kikade på kanonerna sen på kvällen så visade det sig att jag fick den redan förra året men ingen har fixat inskriptionerna så därför visste vi inte om det. Jag vann 2010, 2011, 2016 och i år... 
 
 
Årsfesten var kul!
 
 

Kommentarer:

1 S:

Grattis "kanon-Johanna". Den var du värd! Jättefina är de ju! Fast nu ska du väl ha en kanon och första inskriptionen i nästa?!

Svar: Tack! Ja precis
Johanna Engström

2 Monika p:

Kanonbra! 😀

Kommentera här: