Hopp?

 

Man säger att det sista som över ger kroppen är hoppet. Ja hoppet, det finns knappt kvar hos mig längre. Det rapporteras massor om mirakel men jag är nog en av de mest otursförföljda människorna som jag känner i alla fall.  Det känns som jag står utanför alla andra och bara tittar på medan mitt eget liv bara står och stampar. Jag känner mer och mer att jag bara vill stänga in mig på gården och bara jobba på med allt som behöver göras där. Förut var det nätterna som var värst nu är det hela tiden. All min energi går åt till att försöka hålla skenet uppe. Försöker hålla mig för mig själv så att jag inte gör andra ledsna, jag känner också att en del undviker mig för att de tycker det är jobbigt. Och allvarligt talat så förstår jag dem, jag står knappt ut med mig själv.

 

Det tråkiga är också att man ska behöva kämpa hela tiden för att få hjälp. Man får tjata, vänta, tjata mer och det är så jäkla tråkigt.

Det är farligt att gå förbi affärer, köpte den här på centralen i den nyöppnade blomsteraffären. Tog bilden med mobilen i alla hast, därav den dåliga bilden.

Kommentarer:

1 Jonnie:

Låter inge roligt Johanna, aldrig optimalt att inte må bra. Blir en ond cirkel då allt blir fördunklat i ett skimmer av grått. Ett råd, som tyvärr inte är så lätt när allt känns svårt men ack så viktigt är att du ska träna upp dig 'dina tanka' att slänga bort alla negativa tankar. Så fort de dyker upp så sudda bort dem och tänk på roliga och trevliga tankar/minnen. Jag tror att du behöver börja där så att du bygger upp den sprudlande och glada Johanna igen. Försök att släppa press o stress. Ta dagen som den kommer, sakta ner och bara njut av det som får dig att må bra. När du får balans på huvudet så är jag övertyga om att du kommer att få ordning på kroppen också.

Ta hand om dig..

2 VinterVild:

Du behöver inte hålla skenet uppe för mig, gumman. Hör av dig om du vill prata, jag är bra på att lyssna kram

3 Åsa:

jag tänker på dig och jag blir ledsen av att läsa hur jag upplever att du ser på dig själv. Jag tolkar din text som att du förminskar dig själv istället för att göra dig större, till den underbara Johanna som du är. Det är alltid svårt att skriva om sådant här för det finns hundra sätt att tolka orden på. Jag har en bok som handlar om attraktionslagen, vad det är jag genererar in i mitt liv om det är negativa eller positiva tankar. Den heter "The Secret", läs gärna den. Nu menar jag INTE att bara för att jag tänker positivt så kommer allt att lösa sig men tankarna styr oss och påverkar oss mer än vi vet om och dem påverkar våra kroppar så att vi faktiskt blir sjuka.

Du behöver verkligen inte gömma dig för mig med dina känslor du underbara.

varma kramar Åsa

4 Johanna:

Tack för alla fina ord och tankar. Jag försöker hålla mig över ytan men det är så svårt. Det känns som den glada och positiva Johanna som jag vill vara är nedbruten, ihop knögglad och bortglömd någonstans långt inne. Det jobbiga är att jag nästan gett upp och funderar på hur livet blir om vi inte får några barn. Vad är livet värt då?

5 chappe:

Du har alltid Dina föräldrar att prata med. Vi ställer alltid upp.

Kommentera här: