Hektisk vecka

Den här veckan har varit fruktansvärd hittills. I söndags kväll var jag tvungen att jobba några timmar för att förbereda mig inför utbildningen som jag hade på måndagen. Gick upp tidigt och åkte klockan 7 mot Motala för att först hålla admin utbildning på förmiddagen och sedan först hålla föreläsning för 60 personer och sedan gå runt i klassrum och hjälpa dem individuellt. Klockan 16:45 satte jag mig i bilen och började hemresan, det tar ungefär 1h och 34 minuter att köra hem. Så 18:35 kom jag hem och åt lite risgrynsgröt som min mamma och barnen gjort. Mamma kom med tåget 15:45 eftersom hon hjälper oss med inskolning nu i veckan när jag är ute och flänger och far överallt. 18:55 var jag tvungen att åka iväg till friluftsgården på möte (som jag fick veta om att det var i torsdagskväll (framför hållning för fan)). Jag sa mycket tydligt att jag kunde inte vara med länge och det förstod de. Mötet började 19:15 och jag åkte från friluftsgården 20:20. När jag kom hem bytte jag om och sprang en sväng med Jonas. Det blev mörkt men var skönt att få röra på sig. Jag hann bara duscha och sedan stupa i säng. Vaknade ändå tidigt igår och fixade frukost till barnen. Hann jobba ett tag innan det var dags för inskolning för Eskil på förskolan. Jag följde med så att jag kunde visa mamma vart barnens avdelningar var samt informera Vidars fröknar om tider i veckan samt vad Vidar får och inte får göra. Barnen var redo nästan innan frukost, ska vi åka nu… Efter frukost var de också redo och stod och stampade. De kunde inte förstå att vi hade en tid som vi skulle passa. Så Vidar ville att jag skulle visa på hans klocka när det var dags att åka. Så kvart i nio började han skrika på mig att ”nu är det dags att åka till förskolan mamma”, superexalterad var han.

Vidars avdelning gick ut på en gång. Eskil kom till sin avdelning och var som vanligt lite avvaktande men det släppte snabbt. Efter ett tag gick jag iväg men mormor stannade kvar på avdelningen. Jag gick ut och kollade hur Vidar hade det och han var lite blyg sa han så jag var med honom på skolgården ett tag. Sen passade jag på att åka och handla proviva till min mage som fortfarande inte är bra, blir nog inte bra förrän jag slutar stressa. Jag hann lagom åka till stan och handla det och sedan åka och hämta barnen och mormor. Eskil däckade en sväng sen på eftermiddagen, det var mycket intryck men han var så nöjd och sa ”hejdå alla barnen” när han skulle gå. Jag jobbade för fullt sen resten av dagen och det var väldigt mycket support och jag hade även några möten. Jonas och jag åkte själva på träningen på kvällen, det gick sådär att springa. Jag var supersliten och hjärnan var inte alls med men det var skönt att få springa av sig lite. När jag kom hem var det bara att duscha, äta och packa inför nästa dag.

Idag gick jag upp 5:30, eller telefonen pep till i natt någon gång runt 2:30 när jag fick ett meddelande på messenger. Så jag stängde av ljudet men det störde ändå min nattsömn. Eskil vaknade när jag skulle gå upp och han började gråta eftersom jag skulle gå så jag tog med honom ner. Han fick titta på traktorer och var väldigt nöjd med det så jag hann göra i ordning mig. 6:15 tog jag audin och åkte mot Motala igen, Strax före 8 var jag där och höll utbildning till 11, sen åt vi lunch, 12 var vi tillbaka och jag höll utbildning till 14. Sen sprang jag till bilen och åkte därifrån 14:08, körde lagom fort hem och det gick bra tills jag passerat Jönåker, då börjar oljelampan att lysa. Jag ringer Jonas och undrar vad jag ska göra. Han tyckte att jag skulle stanna och kolla oljenivån direkt och jag försökte förklara att jag inte hade tid med det. Vi argumenterade ett tag men sen var jag redan hemma (det är ca 10km från Jönåker och hem). Sprang in och hämtade några saker jag glömt, mamma packade in barnen i Saaben och jag körde oss till stationen och fick en rapport om hur det gått under dagen (inga problem på förskolan alls) där jag sade hejdå till dem och mamma körde tillbaka hem med dem. Jag tog tåget 16:15 till Stockholm, köpte en sushi på stationen som jag åt på tåget mellan centralen och arlanda. Ringde Tobbe och Ola som redan var på arlanda och tydligen hade de gått in i säkerhetskontrollen vid terminal 4 trots att vi skulle flyga från 3an. Detta för att de skulle äta. Så jag checkade in en väska och gick sedan till säkerhetskontrollen vid 4an. Som alltid har jag sån tur så jag får ju så klart bli extra kollad. Så de gör en extra koll och sedan kör de väskorna genom kontrollen en extra gång, datorn låg i en egen låda. Sedan får jag även öppna väskorna och de kör en pinne i dem, jag tror det är för att kolla efter sprängmedel eller nått sånt. Jag får i alla fall godkänt och plockar ihop mina pryttlar. Går till Ola och Tobbe som sitter och äter. Det börjar närma sig så jag går till Max och ska köpa mat till Douglas som är lite sen, där är det världens kö. Jag beställer men det går sakta, Ola kommer och säger att vi inte hinner vänta på maten så jag snackar med killen i kassan och blinkar lite med ögonfransarna och säger att jag är sen till flyget så han fixar en hamburgare och stripsen och jag får dem före. Jag springer ikapp grabbarna och det är en bit till terminal 3. När vi kommer till 3an måste vi återigen gå igenom en säkerhetskontroll, jag försöker bjuda på ramlösan jag fick till målet för den fick vi ju inte ta igenom säkerhetskontrollen. De får inte ta emot den visar det sig så den fick jag slänga. Sen öppnar jag min väska och upptäcker att min dator inte ligger där. Jag bryter nästan ihop, känner att nu orkar jag fan inte mer. Pratar med dem i säkerhetskontrollen och förklarar vad som hänt och att jag måste ha min dator och förklarar hur den ser ut och sån tur var har jag Johanna i stora bokstäver på baksidan av min dator. De ringer till säkerhetskontrollen vid terminal 4, ja den är där. Jag fråga snällt om någon kan möta mig och om de kan hålla planet (för klockan är då 18:50 och 18:55 ska man ha passerat säkerhetskontollen, 19:15 ska planet gå). Det vet de inte men de kan i alla fall släppa igenom mig i kontrollen även om jag kommer sent. Så en från 4an går mot 3an och jag springer för livet. Det är en bra bit men jag möter upp henne och hon ler (hade träffat henne när jag frågade om man verkligen fick gå igenom säkerhetskontrollen vid 4an fast man skulle åka på 3an och att jag inte litade på mina arbetskamrater (det visade sig att de också frågat henne om man kunde göra det innan)). Jag tackar så hemskt mycket och springer tillbaka. I 3ans säkerhetskontroll blir de förvånade att jag är tillbaka så snabbt, jag förklarar att jag sprungit och att det är det jag är bra på. Jag blir igenom släppt och slipper extra koll. Är genomsvettig och trött och får sedan stå och vänta på planet (alla andra också), jag hade hunnit gå och hämta datorn för vi fick inte gå på förrän 19:10. Vi är nu i Gällivare, håller utbildning i morgon, åker bil på kvällen till Kiruna och håller utbildning där på fredagen. Sedan flyger vi klockan 15 ner till Arlanda, jag missar precis ett tåg och kommer vara hemma ca klockan 19 om SJ visar sig från sin bra sida. 

Det som hände idag är inte alls likt mig men det är lite för mycket just nu och jag känner att jag inte orkar så mycket mer. Funderar om jag borde köpa en trisslott idag någon gång måste ju turen vända eller ska jag se det som att jag hade världens tur att jag fick med mig min dator, SJ var i tid, jag blev inte stoppad av polisen fast jag körde lite för fort, Audin höll hela vägen hem, planet har inte störtat.

Jag saknar redan mina barn och känner att jag inte hunnit träffa dem mycket den här veckan. 

Ångaloppet 2017

Jag skulle skrivit det här redan i söndags kväll eller i måndags men tiden finns helt enkelt inte till. Min mage har ballat ur och det är på grund av stress. Jag kände det redan förra veckan men ignorerade det helt. Det är inte bra när man på fredagseftermiddagen känner att man ligger efter och har 1000 saker att göra när man stänger ner datorn för dagen och vet att man ska hålla utbildning hela måndagen och inte hunnit förbereda sig.

I alla fall så åkte vi ut till Ånga i söndags morse och eftersom inte Jonas och Oskar bytt namn i startlistan innan tävlingen (för det är jag övertygad att man kunde göra) så var vi tvungna att vara där minst 90 min innan start. Det betydde att Jonas och Oskar bestämt att vi skulle vara där vid 8 (starten var 10 men Jonas vet att Oskar kanske inte är bäst på att hålla tider och de ville ha lite marginal). Det började regna när vi åkte ut och det spöregnade när vi stod och väntade. Oskar kom ca 15 min senare men de hann byta namn. Farmor Ulla kom och tog hand om barnen medans vi sprang men Jonas hade bestämt med henne att hon skulle vara där 9:30 och som vanligt så hänger de på mig och ska helst sitta i knät. Det är inte så lätt att byta om då och förbereda sig. Så jag glömde bort lite förberedelser som att gå på toa innan. Vi var laddade Anna och jag och som vanligt var det hetsigt i starten. Jag är oftast väldigt pigg och vill köra på, vi låg med bra och låg först precis före det damlaget som till slut vann. En av tjejerna var riktigt trött och hennes kompis sa åt henne att ligga uppe i ryggen på mig för att inte tappa suget. Tre gånger var hon på och trampade på mina hälar, hon sa i och för sig förlåt varenda gång men irriterande ändå. Tidigt kände jag att fan jag måste gå på toa. Till slut kände jag att jag måste gå, jag mitt pucko tog sportdrycken vid första vätskan efter nästan 5km och sen var det kört. Så jag hoppade ner i diket och drog ner brallorna och uträttade mitt behov. Det tog inte så lång tid max 20 sekunder men i det här sammanhanget var det mycket. Vi tappade tjejerna och en del lag sprang om oss. Vi kom till första simningen precis före vår sponsor Micke och hans partner Magnus. Jag simmade så fort jag kunde, det var ungefär 200m simning och lite snett blev det några gånger men inte långt efter Anna. Andra simningen är nästan direkt bara runt 100m löpning på en ö och påt igen. När vi går upp efter andra simningen är vi precis före Micke och Magnus och Micke skriker ”Du simmar ju som en gud Johanna”. Det gjorde min dag tror jag, vad glad jag blev. I tredje simningen så går jag i vattnet och sedan kastar jag mig framåt och slår i höftbenet rakt på en sten men struntade i det och simmade på. Efter den simningen var vi precis efter Micke och Magnus men bra med. Vi hinner springa kanske 500-1000 meter så vrickar Anna foten riktigt illa. Det bara small till sa hon och hon kunde inte springa. Där trodde jag loppet var kört men kände att det inte var något att göra åt, herre gud det kan hända vem som helst och jag vet hur jäkla ont det gör. Jag springer före och ser om jag kan få tag i en linda men ingen har någon. Då kommer Anna springandes men haltandes, vi kör säger hon. Och det gjorde vi, hon haltade genom hela banan och jag gjorde så gott jag kunde i simningen. När vi bestämt att köra vidare har precis ett damlag passerat oss så vi ligger 3a. Men vi märker snabbt att de inte simmar bättre än oss. Men efter vi passerat Ånga så måste jag gå på toa igen… och de får ett litet försprång. Vi kämpar på och kommer ifatt dem och springer om, det var riktigt fint ute på öarna och det stod orienterare från Nyköping överallt som hejade på. När vi har 3 simningar kvar kommer två tjejer som simmade riktigt bra och simmar om oss. Vi ligger då trea igen och jag börjar bli riktigt trött i sim musklerna. Har aldrig simmat så långt någonsin förut. Jag tappar lite i uppgången, det måste jag öva på, upp och ner ur vattnet. Vi kommer upp ur sista simningen och jag börjar bli riktigt trött, jag har tömt alla mina krafter på totaltömningarna jag gjort, djävla mage. Anna springer först och jag försöker bara hänga på henne. När vi kommer in på upploppet som trea känns det som vi är vinnare, med tanke på allt strul vi haft under vårt lopp känns det som en seger. Jag hoppas Anna är lika nöjd som jag. Har känt en hat-kärlek till swimrun men efter vårt lopp i söndags så gillar jag det. Simningen gick ju riktigt bra, jag crawlade hela tiden och så sakta gick det inte. Tänk om jag hinner lägga lite mer tid och kanske investerar i en kurs så kanske jag kan bli riktigt bra på det här. Igår upptäckte jag i påsen vi fick priserna i att det låg en lapp där det stod att vi har en startplats till Ångaloppet 2018, och jag kände bara glädje.

Jonas hade tyvärr inte någon bra dag. Han blev kall i första simningen och fick aldrig upp värmen efter det, han var så besviken. Han kände snarare aldrig mer. 

 
 
 
 

Två veckor...

Jag har bara jobbat två veckor och är redan skit stressad. Visste att augusti skulle bli tuff men det blev inte riktigt som jag tänkt mig. Felprioritering och en uppgift tog mycket längre tid än vad jag trodde vilket slutade med att jag satt först hela onsdagen och jobbade till 17 och sedan lagade mat och vid 18 satte jag mig och jobbade igen till 24. Sen vaknade Eskil mitt i natten och var kokhet, i med alvedon och vatten och sedan försöka somna om. Vidar vaknade också någon gång. Men vi kanske ska börja från början...
 
I måndags var jag i Enköping och eftersom SJ och jag är så bra kompisar så hade de bestämt att ha banarbete mellan Stockholm och Bålsta så det gick nästan inga tåg. Det gick ett men det gick från centralen 6:50 och första tåg från Nyköping kommer in 7:01. Annars fick man åka runt, till Uppsala eller till Sala. Det skulle ta från 1:44 till 3h att ta sig från Stockholm till Enköping, annars tar det ca 40 min med tåg. Så klockan 22:45 smsade jag en arbetskamrat som svarade att jag kunde åka med honom från stockholm. Fick gå upp 5:10 för tåget gick 5:52 från Nyköping sen gick iofs resan smidigt. Sen var det samma visa hem, jag fick skjuts av en annan arbetskamrat till centralen och tyvärr så var det som vanligt när jag ska åka det var strul. De sa att det var obehöriga på spåren i tunnlarna men vi blev "bara" ca 25 min sena från centralen. Så jag var hemma 18:45.
I tisdags vabbade jag eftersom Vidar skulle ta bort gipset, Eskil fick vara med Annelie och var så stolt över det. Vidar var duktig men det gjorde riktigt ont att dra ut stiften och de var långa ca 7-8cm. Sen skulle stripesen bort, alltså det som de tejpat ihop såret med och det var inte kul för de satt bra. Vad han skrek och jag försökte trösta och vi försökte blöta tejpen. Doktorn var nöjd med Vidar och berömde honom, sen fick vi en tid till sjukgymnasten två dagar efter samt veta att vi skulle tillbaka och röntga om 3 månader.
 
 
 
När Jonas kom hem fick Vidar en present en armklocka. Han har önskat sig en sådan och frågar ofta vad klockan är. Han blev så nöjd. 
 
 
I tisdagskväll tränade Anna och jag och Micke inför Ångaloppet som är i morgon. Vi åkte ut till Ånga och körde valda delar av banan, de längsta simsträckorna och en del löpningar, 14 km blev det sammanlagt. Vi testade material och bäst tror jag var när vi simmade i en sjö och jag skriker "Jag vill ha dolme". Ja det kan man ju ta på olika sätt men en Dolme är en flytsak man har för att benen ska flyta bättre. Vi var väldigt nöjda med vårt pass och vattnet i havet var inte alls lika kallt som förra året. Skönt. Det slog mig att det är ingen annan jag skulle vilja göra en sån här grej med, vi är ett så bra Team Anna och jag och känner varandra väl. Hur mycket vi kan pressa varandra och vi blir inte osams. 
 
 
 
Onsdag jobbade jag ihjäl mig så att jag fick ryckningar i ögonen, då var barnen hos farmor. 
Torsdag skjutsade jag barnen till farfar och Inger, sen hämtade jag kartorna till kvällens träning i en postlåda och åkte upp till klubbstugan för att kopiera. Kopiatorhelvetet var inte vän med mig utan helt plötsligt fick den för sig att det var pappers stopp. Jag höll på i 30 min och öppnade alla luckor osv men det var inget jävla stopp utan den var bara dum i hela huvudet. Jag ringde Annelie som sa att hon kunde ta med och kopiera kartorna på jobbet. Åkte ner till henne, upptäcker att jag glömt ett original i kopiatorn, tillbaka och hämta och sedan ner till Annelie. Hem och jobba ett tag, åkte tillbaka till Stigtomta och hämtade Vidar för att vi skulle in till sjukgymnasten. Sen tillbaka till Stigtomta och lämna barnen och sån tur var fick jag mat där, sen åkte jag hem och jobbade igen. Slutade lite tidigare så att jag hann laga maten, Jonas hämtade barnen, vi åt sedan åkte vi och hämtade de kopierade kartorna och till träningen. Delade ut kartor och skrev upp vilka som sprang, sen när Jonas sprungit så tog han över och jag sprang hem. Då var jag rätt trött och sprang rätt lugnt. 
Igår skjutsade jag barnen till Annelie sen jobbade jag hela dagen, hade lovat att sluta 15 men det kunde jag inte hålla. Jag slutade 15:50 då var jag tvungen att åka och hämta barnen, tyvärr har jag inte hunnit förbereda mig inför utbildningen jag ska hålla på måndag eftermiddag så det får jag göra i morgon kväll. 
Idag har jag städat hela huset, åkt in till stan för att handla gel (energi som man kan ta när man springer) men de hade ingen däremot köpte jag en ny cykelhjälm till Vidar. Jonas har sagt att den börjar bli för liten men nu när jag köpte en ny så undrade han varför...
I kväll åkte jag själv och plockade 8 liter blåbär för Jonas ville inte hänga med men vi behövde mer blåbär och det känns som jag inte hinner någon annan dag. 
I morgon gäller det, nu hoppas vi att allt känns bra och att vi har lite medgång.