Jag kommer dö av stress

Nyligen skrev en person på ett facebookinlägg att jag förstår inte hur du hinner allt Johanna. Ja vad ska jag säga. Jag har prioriterat bort så mycket och jag stressar tamefan jämt. Som just nu. Var på möte i Stockholm, det var tight om tid dit men jag hann. Ville inte behöva åka ett tåg som går över en timme tidigare. Sen tillbaka så sprang jag från pendeltåget och kommer upp på perrongen och då rullar tåget. Sprang tillbaka till tunnelbanan för att ta en buss från Liljeholmen till Vagnhärad. Ska hålla utbildning där på em. Men jag hade tänkt hinna simma på lunchen... och det hade jag hunnit om jag hann med tåget. Nu blir det svårt. Jag blir så ledsen för jag försöker verkligen att göra allt för alla andra men det känns inte som andra gör samma sak för mig. Och när jag dessutom har otur så känns det lite jobbigt. Jag fick förresten öroninflammation, man kan ju ta det som att det är ett tecken på att jag är ung men det är ändå inte så kul. Försökte simma med en öronpropp i tisdags men det blev värre i örat. Nu har jag köpt en riktig simöronpropp och hoppas det går bättre. Jag önskar att dygnet hade fler timmar, och att jag var en sån person som inte behövde 8h sömn. Hur fixar man det?

Dålig på att uppdatera...

Jag vet det har inte funnits tid eller ork till att uppdatera bloggen. Innan jul hade jag det väldigt jobbigt. Först hade jag väldigt mycket utbildningar och dessutom blev jag sjuk men kände inte att jag kunde vara hemma. Det är bara jag som håller utbildningar på mitt jobb och jag var så glad att jag fått så mycket bokningar. Men det var inte kul med feber och hosta i två veckor. Jag hann lagom bli frisk och hann springa ett långpass på min födelsedag innan jag samma dag en söndag fick åka ner till Helsingborg för att gå en Microsoft kurs. Jag var så glad över att jag skulle få gå den kursen, hade sett fram mot att få lära mig bakgrunden till det som jag lär ut. Men så jag fick ångra det. Vi började redan klockan 18 på söndagen. Jag hade packat ner 2 böcker, träningskläder och såg fram mot att hinna sova ikapp lite. Man kan säga att inget blev som jag tänkt mig. Jag hann springa 2 pass, ett på 30min och ett på 40min, styrketräna 2 gånger och då lite kortare pass än vanligt. Sen var det helt sinnessjuk, jag hann knappt ringa hem till mina barn. Två gånger tror jag att jag pratade med Jonas och barnen och då 2min på någon rast. Vi hade lektioner från 8:30 till mellan 22 och 23 varje kväll och sen labbar och läxa på det. Vi hade 10min rast på förmiddagen och det tog ca 2 min att gå till fikat och 2min tillbaka. Lunchen var 45min och tog tid för de serverade, lunchen var för övrigt riktigt bra. Eftermiddagen då hade vi två korta raster och sedan middag klockan 19. Jag tog koffeintabletter för att hålla mig vaken, fick huvudvärk av dem och tog alvedon mot det. Jag ville så gärna klara kursen, jag gjorde allt jag kunde men det räckte inte. Vi skrev första certet på torsdag morgon, jag missade precis 1-2 frågor ifrån att klara det. Blev helt knäckt och orkade inte lyssna första passet efter lunch så jag satt och stirrade in i datorn (ungefär så). Fick utskällning av läraren för att jag inte lyssnade på nästa genomgång inför nästa cert som jag ändå inte skulle skriva (och det var inte bara jag som bommade och inte bara jag som fick utskällning). Sen försökte jag hänga med på resterande och pluggade nästan hela natten. Första natten satt jag uppe till 24, andra 2:10, tredje 1:45, fjärde 3 och 5 till 3. Jag skrev om certet på fredag em men jag klarade inte det då heller var helt förstörd jag missade igen med 1-2 frågor. 
Jag grät i säkert 1,5h på tåget, var helt förstörd. Det tog en vecka att bli någolunda ok igen, jag hade sån huvudvärk varenda dag och var helt sänkt. Jag var så nära väggen. Fy fan jag går aldrig om det där igen. 
Jag ska skriva om certet någon gång i januari någon gång...
 
 

Snart tre månader

Tiden går framåt men det känns som jag mest står och stampar. Någonting fattas och jag känner inte att den riktiga glädjen finns där. Jag försöker göra så mycket som möjligt för att slippa tänka, för att slippa känna efter men nu börjar kroppen säga ifrån. Jag orkar inte koncentrera mig, det märks när jag ska orienterar, jag missar gör många misstag, dumma misstag som jag inte brukar göra. Så har det varit hela hösten. På jobbet orkar jag koncentrera mig ett litet tag sen måste jag göra något annat. När jag håller utbildning kräver det något enormt av mig att jag oftast har världens huvudvärk efter. Huvudvärk har jag förresten väldigt ofta, nästan varje dag. Varför ska det vara så jävla jobbigt, kommer jag någonsin må bättre. De säger att tiden läker alla sår men jag saknar mamma så mycket.