Utmaning

Kvällen och morgondagen blir en otrolig utmaning. Anna och jag ska springa Rogaining. Två timmar nattorientering ikväll och 4 timmar dag i morgon. Jag har ännu inte hunnit åta igenom mig efter matförgiftningen så det blir minst sagt spännande. 

Natten

Det började inte bra och slutade inte bra heller... Precis när vi skulle starta upptäckte jag att det stor low batteri på min gps klocka (och jag hade laddat den innan men den är "lite" dum ibland) , Anna hade ingen klocka. Så jag fick springa ifatt Jonas och sno tillbaka min vanliga klocka. Blev lite stressad så vi började med att göra en liten miss på första och en liten miss på andra. Sen kom vi in på en riktigt dåligt karta, men tredje gick ändå helt ok. Tyvärr blev det en ordentlig bom på en kontroll, där hittade vi Björn C och Mattias Z som också letade efter samma. Jag var säker på att vi var rätt men kartan var som sagt var bristfällig så vi fick gå ner till en stor brantkant och "ta om" kontrollen. Vi kom till samma ställe. Helt plötsligt utbrister Anna, "här är den". Det visade sig att hon stått 20 meter från den första gången. Vi körde vidare och vi fastnade i grönområde och hamnade på nyavverkade områden (och de var inte redovisade på kartan). När vi kom till glöggkontrollen hade vi 25min på oss, det här klarar vi tänkte vi. Vi springer därifrån och hinner springa knappt 10min på sörmlandsleden innan jag snubblar och ramlar. Jag slår i knät och glider på berghäll. Jag svimmade nästan, det var riktigt nära och det gjorde så fruktansvärt ont. Det enda jag fick fram var "jag tror det gick hål". Det hade det gjort också. Vi såg benet eller senan men sån tur var under knät. Vi dividerade ett tag på hur vi skulle göra, men jag tänkte "vad fan, vilken jävla mes jag är, jag är ingen jävla fotbollsspelare". Så jag linkade vidare tills vi kom ut på en väg, då fick Anna dra före och jag joggade mot målet eftersom vi inte skulle hinna i tid med min takt. Tyvärr hann inte Anna heller eftersom jag sinkat henne när jag ramlade. Efter lite omplåstring och ha lindat knät hårt eftersom det svullnade så ökade i alla fall hoppet om att kunna springa.

Matförgiftad?

Jaha två dagar bortkastade. I tisdags morse kände jag mig inte helt ok, lite illamående och det blev bara värre och värre. Jonas och jag som bestämt att jag skulle få springa intervaller på kvällen. När Jonas kom hem fick han ta Vidar som hade 39 graders feber. Han var i alla fall glad, jag spenderade kvällen på toagolvet. För andra gången i världshistorien så somnade Vidar vid klockan 20, vilket jag också gjorde sen sov han till 8. Visst jag ammade några gånger på natten men han sov till 8 och sedan låg vi kvar i sängen en timme till och tog det lugnt. Igår kände jag mig bättre men som att tåget kört över mig, ont i kroppen, ingen energi och fick knappt i mig någonting. Bättre idag men jag har fortfarande inte fått i mig tillräckligt med mat. Trots det så åkte jag på ett crossfit pass, det tuffaste hittills... Senare nu ikväll skulle jag jogga en sväng men Jonas lurade med mig att springa med honom. Han tog vagnen och jag sprang bredvid, det gick på 4,5 - 5min per kilometer (jag har gps-klocka). Jag var redan slut efter crossfit passet då vi dessutom körde mycket benböj så benen var slut innan. När jag kom innanför dörren efter 45 min så fick jag lov att sätta mig på golvet ett tag med Vidar i famnen. Nu har jag ätit ordentlig men är helt slut. Ja jag vet fan vad trött ni blir ;-)