Äntligen cykla

Vi kände att han var tillräckligt återställd så Vidar fick cykla till förskolan igår och så lycklig han var. Nya kläder har han fått av mormor och morfar också. 
 
 
 
På vägen hem fastnade vi vid en gård där en traktor tippade av säd, barnen ville kolla tills det var klart.
 
 
Det är roligt när de leker tillsammans och inte bråkar. 
 
 
 
 

Jaha

Den här veckan har jag lämnat på förskolan och det har ju gått sådär. I tisdags tog det 30 min, både Vidar och Eskil ville inte att mamma skulle gå utan jag fick truga och stanna kvar och försöka få dem att strunta i mig. I går tog det 20min, då ballade Vidar ur totalt redan när vi skulle åka så när vi kom till avdelningen slog det slint när Eskil tröck på dörröppnaren. Då gick det i alla fall bra att lämna Eskil. Idag var det tvärtom. Eskil ballade ur redan på morgonen när han inte fick titta på traktorer för att vi skulle åka och han grät och skrek, det var inga problem att lämna Vidar på sin avdelning men värre med Eskil. Men efter ett tag så gick jag i alla fall. Sen hämtade jag Vidar igen, vi var hos sjukgymnasten och det var mycket bättre i armbågen. Han kunde vrida fullt men lite kvar i sträckning och böjning. Vi ska tillbaka om 3 veckor. Sen har jag jobbat och det känns som det enda jag gör är jobbar, sköter hemmet och sover. Lite träning blir det också men det känns som det inte blir som jag tänkt mig hela tiden och det blir stressigt. 
 
Jonas blev bjuden på kräftskiva på lördag men inte jag... ja jag vill egentligen inte följa med heller för det brukar bli ganska mycket alkohol i det sällskapet och jag tycker inte att det är kul men känns ändå tråkigt att inte jag blev bjuden. Det är ingen som bjuder mig på något känns det som. Och då kan man ju tänka tvärtom varför bjuder inte du någon på något. Vi hade ju midsommarfest så jag tycker att jag ligger lite plus i alla fall. Och kanske är det så att jag är skittråkig. Jag vill ha något att se fram mot. Nästa helg börjar DM, två helger sen är det SM två helger i rad. Träningen har blivit minst sagt lidande på sista tiden och jag känner mig inte så bra förberedd inför SM. Skulle behöva köra längre och hårdare pass men när ska jag hinna det. 
 
Jonas lackar växthuset och det blir jättefint. Men att gräva för grunden det får vi se när det blir. Anledningen till att vi måste lacka nu är att det blir för kallt sen. Det kostade 26000 extra att få det lackat, därför gör vi det själva. Eller jag tar barnen och Jonas lackar... som vanligt.
 
 

Återhämtning

I helgen har jag bara försökt att hinna ifatt och umgåtts med familjen. Även om jag hade 3 olika tävlingar som jag hade velat springa. Det var en orienteringstävling på lördagen som lät så kul i Strängnäs och en orienteringstävling i Kolmården på söndagen. De skulle man anmäla sig till förra helgen och Jonas sa NEJ. Sen gick det ett löplopp i lördags men jag vågade inte ens fråga. Jag sa att idag är det Oxelöloppet men sen inget mer och Jonas sa bara jaha. 
Hur som helst så åkte vi och badade i badhuset på lördagen, äntligen nu när Vidar kan bada igen. Det var väldit populärt. Sen i söndags så åkte vi och fiskade efter lunch. Jag sprang först intervaller i skogen där vi var, det är där vi jagar, och Jonas gick till sjön med barnen och de fiskade. Sen badade jag och fiskade med barnen. Eskil fick sin första fisk, en abborre och jag blev lika glad som han. Vidar fick både abborre och mört. Jonas lyckades få en gädda och Vidar fick hjälpa till att veva in den. Barnen och vi hade en jättefin eftermiddag och mina stressnivåer gick ner något.