Allergisk reaktion

Här är det full fart som vanligt och rörigt... I måndags kom Jonas pappa Rolle över på kvällen och hjälpte till att bära in armering i ladan. Myggen har kläckts så på kvällarna i början av veckan har det inte varit roligt. Jag lagade mat efter jobbet och barnen var inne med mig. När jag nästan är klar med maten tittar jag på Eskil och ser att han är helt röd i ansiktet, tittar lite närmre och kollar hela honom och ser att han är helt rödflammig. Rotade fram medicinen som han fick förra sommaren när han fick ett myggbett vid ögat och gav honom den. Efter ca 30min hade det gått ner något men inte helt borta förrän morgonen efter. Usch vad rädd jag blev, trodde vi skulle behöva åka på akuten. Försökte fota honom men det blev sådär bilder.
 
 
 
Måste försöka få någon medicin ifall han blir getingstucken, då kanske han behöver kortison. 
 
I tisdags var jag ledig eftersom förskolan var stängd, bytte mot fredagen då jag brukar vara ledig. Vi var hemma och fixade lite, mysfrukost, grabbarna lekte, jag städade, tvättade som vanligt. Sen kom äntligen Annelie på besök, hon har varit borta i 2 månader! Vad kul grabbarna hade och jag också. 
 
 
Igår åkte Vidar och jag på återbesök på sjukhuset, röntgade armbågen. Det har gått nästan 3 månader så det var dags att kika hur det läkt. Det såg bra ut men vi får komma tillbaka om ett år för att röntga igen. De vill kolla så att benet växer som det ska för en del av den delen som han slog av är vid en tillväxtzon. Så vi hoppas att det inte blir några problem.
 
 
 
Igår var vi på skogsbus på kvällen och nu är det mörkt så då får man ha pannlampa vilket killarna tycker är väldigt spännande. Eskil är oftast rätt trött och när jag är med så vill han mest bli buren men igår på den sista aktiviteten när de springer runt runt då skulle han springa. Vad han sprang och jag hängde på. Han tyckte det var hur kul som helst. 
 

Plåga sig

Förra veckan var intensiv för när jag kom hem från min tripp så jobbade jag hemma onsdag och torsdag. På torsdag kväll var jag på 25 årsfest med Office IT Partner, företaget firade 25 år och även kunder var inbjudna så det var intressant. Sen på fredagen var jag ledig och fixade här hemma med barnen samt åkte och handlade. Det var däremot inte så kul, vi skulle kolla efter överdragsbyxor till Vidar och skulle in på Stadium. Barnen sprang runt och puttades och hade sig, slutade med att jag gick därifrån och sa att de INTE skulle få något lördagsgodis. 
 
Lördagen spenderades hemma, Jonas lade frigolit i ladan hela dagen, jag mockade i hönshuset och hjälpte till med frigoliten. Träna.... nja det hann jag inte.
 
Igår var det dags för Pernillas babyshower och dessutom hade jag anmält mig till ett traillopp som jag hittade i Haninge. För det är ju nästan på vägen till Enköping från Nyköping... Eftersom jag inte ville att Jonas skulle bråka om det så tog jag med mig barnen och mina föräldrar kom och lekte med dem medans jag plågade mig igenom 16,7km. Eller nu låter det som jag inte tyckte det var kul, det var det och otroligt vacker natur och vädret kunde inte vara bättre. Det är bara det att jag kanske skulle behöva köra lite längre pass om jag ska springa sådana lopp. Så de sista kilometrarna var jobbiga. Det var dessutom väldigt mycket upp och ner och blött och lerigt men som sagt var kul. Tvåa lyckades jag också bli efter sveriges bästa löpare Lisa Ring. Hon var minst 1dm längre än mig och vägde säkert 10km mindre. Världens bästa hejarklack hade jag och presentkort och medalj fick jag, sen åkte vi och åt på Mc Donalds till grabbarnas lycka. Sen stuvade vi om så jag tog mamma och pappas bil och åkte direkt till Torstuna där Pernillas föräldrar bor, blev bara 1h 10min sen dit. Ungefär hälften av alla stockholmare skulle också ut med bilen mitt på dagen en söndag så det var köer. Mamma och pappa tog barnen, de åkte till Friends arena där Vidar och pappa hoppade av och gick på fotbollsmatch med Adde, Freja och Elliot. Mamma och Eskil åkte hem till Hagby. Gofika fick jag på babyshowern och Pernilla blev superglad och överraskad, tårtan gick hem också. 
Jag åkte sedan hem till mamma och pappa och lekte lite med Eskil tills pappa och Vidar kom. Vi fick mat och sedan åkte vi hem till Enköping igen. Och som vanligt började Vidar gråta och ville inte alls åka därifrån, puh. Men det är tur att han tycker om att vara hos mormor och morfar jag ser det positivt. Hjulstabron levererade som vanligt... det var broöppning som vanligt. Det var mörkt men riktigt häftigt när båten passerade, det var massor av lysen. 
 
 
 
 
 

25-manna

Förra lördagen sprang vi 25 manna utanför Södertälje. Jag sprang andra sträckan så vi fick åka tidigt. För andra gången i livet så lät jag Jonas packa barnens grejer. Jag såg att han lade ner dem i en blå IKEA påse och jag tog ut barnen samt mina grejer och vattenflaskorna. Sen hinner vi åka några hundra meter och jag ser att Jonas inte har sin regntäta jacka på sig så jag frågar om han har den med sig. Han stannar bilen och går bak och kollar, den var med. När vi nästan är framme vid tävlingen så säger han, "hoppas jag tog med IKEA påsen". Väl framme så upptäcker vi att den inte är med varpå Jonas säger "varför påminnde du inte mig?". Ja varför gjorde jag inte det, varför packade inte jag som jag brukar göra för, det kan man fan undra. Barnen hade galonbyxor men inga tjocka jackor och inga regnjackor med sig. Vidar fick låna min tjockare jacka och Eskil sa att han inte frös. Sån tur var kom en klubbkamrat som har en son i samma ålder och de hade en extra jacka med så vi fick låna den. Vädergudarna var hyftsat på vår sida så det regnade bara när jag var ute och sprang och då var Jonas och barnen i tältet. Jag gick ut som 33a 2,5 min från täten. Sprang riktigt bra i början men gjorde ett misstag i mitten av banan, jag litade på de två jag sprang med och försökte istället läsa in resten av banan. De och jag sprang snett så det blev en minuts misstag tyvärr. Och det var vad jag tappade på täten. Tog 10 platser men hade tagit nästan 10 till om jag inte gjort det där misstaget. Sen sprang laget superbra förutom en person på en sträcka som tappade nästan 40min, hon var helt knäckt efteråt. Men vi var bara glada att hon var tillbaka och att hon inte skadat sig. Jonas sprang jämt med täten trots att det var han som väntade på henne, han fick värma upp länge. Barnen fick gå miniknat och Freja var också på tävlingen. Adde sprang en sträcka och mamma och pappa följde med och hjälpte till med barnen. 
Vi var ganska trötta när vi kom hem, cement köpte vi på vägen hem men det blev inget gjutet eftersom det spöregnade hemma och klockan hann bli så mycket. 
I söndags åkte jag med Magnus och fransmännen tillbaka till 25 manna arenan för att springa en medeldistans. Det spöregnade och var riktigt kyligt. Jag undrade vad fan jag skulle springa för och 2,6km till start. Fick upp värmen men sen är det 3min från det att man blir incheckad vid start innan man får springa iväg och efter 1 min frös jag igen. Jag kom iväg och orienterade riktigt bra, var riktigt sliten men slet på. Blev 5a, 1:13 från segern men jag var jättenöjd med mitt lopp. Sen för första gången på riktigt länge så gjorde jag något för min skull. Jag åkte och hälsade på en kompis som bor i Järfälla. Det var supertrevligt vi pratade massor och fast vi inte träffasts på mycket länge så är det så naturligt att prata med henne. 
 
På måndagsmorgonen tog jag mig till Södertälje syd där jag blev upphämtad av några kollegor på mitt nya jobb. Det var dags för introduktion på Office IT partner. Jag börjar inte förrän 1 november men jag ville ändå vara med på introduktionen eftersom den inte är så ofta. Det var intressant men fikat och maten var under all kritik... Sen hade jag sån tur att jag fick skjuts till Enköping av några som tillhör Falun kontoret. Så jag styrketränade och sedan sov jag hos Tobbe och Pernilla. 
Tisdagen jobbade jag i Enköping och på eftermiddagen åkte jag med Tobbe till Stockholm, jag gick på en föreläsning och personligt ledarskap med en gammal kompis från gymmet jag gick på förut. Det var intressant och lärorikt. Klockan 21:45 var tåget inne i Nyköping och Jonas och barnen fick hämta mig. 
 
När jag kommer hem från en sån här tripp när jag varit borta och jobbat, för ok jag var borta i söndags för min egen skull men det händer i princip aldrig att jag gör något sådant, så får jag lida för det. Ligger kläder i högar som ska tvättas, det är inte dammsuget fast det behövts göras i flera dagar, det är inte avtorkat på bänkarna i köket, blommorna är inte vattnade, sängarna de var inte bäddade under tiden jag var borta. Sen i onsdags fick jag laga mat på kvällen, diska, ta hand om barnen, Jonas gick ut och grejade. Det är nu folk tycker att jag ska vara tacksam att han faktiskt gör detta för vår skull osv. Men jag börjar bli jävligt less på detta. Vi har renoverat konstant sen vi flyttade in 2009 och sen vi fick barn så har det inte blivit bättre. Jonas tycker det är kul att renovera och greja men jag vill göra annat också. Men jag tycker inte att jag ska bli bestraffad för att jag är borta och jobbar. Det här är en av anledningarna varför jag byter jobb för så är är det varje gång jag varit borta. Och tar jag upp det med honom så blir han ledsen och arg och säger att han gör detta för vår skull och sen blir kan tjurig och vill inte göra något alls både med renovering och hemarbete. Så att försöka prata med honom om detta hjälper inte tyvärr. 
 
 
Sen en annan sak, de tog gruppfoto på förskolan för någon vecka sedan och om man vill köpa det så kostar det 160kr/bild samt expeditionsavgift på 39kr. Dvs om jag vill köpa till mina båda grabbar så kostar det 359kr för två A4 bilder. Fy fan vad dyrt. Vi har valt att inte ta enskilda bilder, vad skulle det kosta... Förra året valde vi att inte köpa någon gruppbild men det är kul att veta hur barnen som Eskil och Vidar pratar om ser ut. 
 
 
Jag tror vi fått fel ägg för en höna ser ut som en gam... 
 
Mormor har stickat tröjor åt barnen, så fina!!!
 
 
Schysst vägg på Office IT Partner i Södertälje!