Vad jag uppdaterar ofta

Nej kanske inte men nu sitter jag på ett tåg och mottagningen är lite hackig så jag passar på. 
Veckan har gått fort, jobb, grejer med barnen osv. 
 
Nu kan jag väl berätta vad för galenskap jag  har gett mig in på. Fick en förfrågan från en galen granne om jag vill köra ÖtillÖ med honom. Det är VM i Swimrun och man måste antingen kvala in eller så kan man få en plats på meritpoäng och det hade han. Loppet går i september och är 65km löpning och 10km simning... Simma det kan han och han säger att han kan dra mig men jag måste ändå lära mig att simma bra och han kan dessutom lära mig. Men det är fortfarande 65km löpning vilket är fruktansvärt långt. Efter diverse funderingar så bestämde jag mig för att tacka ja. Så i torsdags var jag med och simmade med NSS nyköpings simsällskap. Det var jäkligt hårt pass, det tog aldrig slut heller kändes det som. När det gått en timme tänkte jag nu är det slut men nejdå det var 30min till.
Jag var rätt mör efter det och på fredagen var det löpintervaller på Rosvalla. I lördags åkte vi slalom med barnen, första gången för Eskil det gick sådär, han ville inte åka helt själv dvs på linan men om jag höll honom framför mig så gick det bra. Vidar åkte lift själv, han åkte nedför själv utan problem. Jag fick världens mjölksyra träningspass och var helt slut när vi kom hem. Det första som Eskil sa i Söndags morse var "ska vi åka skidor idag" med världens leende på läpparna, så han måste ha tyckt att det var roligt. När vi kom hem från slalomåkningen, vi åkte halvdag så byggde vi lite på förrådet i ladan. Jag fick skjuta med spikpistolen, den är tung. På kvällen åkte Jonas till sin jaktkoja och där var han även på söndag förmiddag så jag tog med mig barnen ned till Svärtinge till Robbin och Emma och jag fick springa långpass. Emma tog barnen, Vidar var överlycklig att han skulle få leka med sin kompis Markus. Det gick toppenbra förutom att inga andra damer kom men det gjorde inte så mycket jag sprang med killarna istället. Tungt som fan var det i skogen och nästan 2h var vi ute. Vi blev bjudna på mat och sedan åkte vi hem trots att grabbarna protesterade högljutt. Vi var hemma strax efter två och då gick vi ut och byggde mer på förrådet, det går sakta framåt. Innan vi gick in passade jag på att gå till pulkabacken med barnen, det tyckte de var roligt jag också. 
 
 

Är det värt det?

Två helger har jag förberett Vidars kalas, förutom att skriva inbjudningarna innan det och luska ut adresser till några och åkt och lämnat en del inbjudningar i postlådor. 
Förra helgen var jag själv med barnen och bakade och planerade. Den här helgen, eller nätterna så har jag blåst ballonger, bakat tårtor, plockat undan och förberett. Jonas han satte igång elden i söndags där vi skulle grilla. OK han hjälpte till att diska på söndagsmorgonen och efter kalaset också. Dessutom fick jag höra av honom att jag köpt för mycket korv (men det var flera som av olika anledningar inte kunde komma på kalaset och då hade jag redan handlat sen vill jag inte att det ska vara för lite), jag hade bakat för mycket, det var för mycket med korv, godis och fika. Så igår kväll satt jag och funderade och tänkte att nästa jävla kalas kan han planera men då blir det ju inget kalas. Jag tänker inte planera, baka eller något till när Jonas fyller år, det får han fan sköta själv. Men nästa kalas är Eskil och det blir hans första och han ser fram mot det så mycket. Så det blir att jag får till att fixa och greja annars blir det inget. 
 
Hur var helgen. Ja det kan man undra. I fredags sprang både jag och Jonas intervaller. Jag kunde springa de flesta 2 missade jag pga toabesök med barn men det var inte så farligt och jag hoppade över stafetten på slutet för fötterna började protestera för mycket. Sen lyckades barnen och jag övertyga Jonas om att köpa pizza, jag fick ju så klart handla det. Min var inte god... blev så jäkla besviken, beanaisesåsen var skitäcklig och pizzan ingen höjdare alls. Sen höll jag på och bakade till midnatt, Jonas fick och lade sig. Lördag då gick vi upp och åt frukost, jag behövde komma iväg och springa tidigare men Jonas var tvungen helt plötsligt (han har pratat om det i flera veckor) att fixa ett sandbad till hönsen. Så han gick ut och gjorde det, jag packade inför träning samt kalas som Vidar skulle på och varma kläder till barnen. Jag kom iväg sent till träningen, hade tänkt starta 8:30, startade 9. Kände mig stressad som fasiken och det var kontrollplock och det tar mycket längre tid, hann inte så långt innan jag kände att jag var tvungen att ta mig tillbaka. Var ute knappt en timme, där står Jonas och ser sur ut de andra har sprungit iväg. Jag kör en våteklut och byter om tar med barnen till Stigtomta till kalas och där är vi i 2h. Sen upp till Hällen, där Jonas och de andra är, han har fått duscha och ätit i fred. Jag kastar i mig lite mat för det är möte 13 som jag är en av dem som håller i. Klockan 14 är det årsmöte, Jonas åker hem med barnen jag är med på mötet som drar över på tiden. Jag kommer iväg sent, åker hem, hämtar barnen och Jonas och åkter ut till en träning som ligger en bra bit bort. Vi är laddade, barnen är laddade ska åka pulka och det finns en lagom bra backe. Vi är klara för att ge oss iväg och då hörs ett illvrål. Jonas springer dit och då blöder Eskil ordentligt från ögonbrynet. Jonas skäller på Vidar för han ligger och skrattar. Jag tar Eskil och springer till bilen för att försöka stoppa blödningen, jag ropar på Vidar är ganska arg... 
Jag lyckas tejpa ihop ögonbrynet med genom att dra sönder ett plåser och ta bara tejpen och sätter sedan ett plåster över. Eskil är hysterisk, Peter hämtar Vidar under tiden och det visar sig att Eskil kört över Vidar inte tvärtom som jag trodde. Vidar tycker nämligen det är kul att köra in i Eskil med pulkan. 
Jag bestämmer att vi åker till akuten för att tejpas för då får man det dokumenterat och kollat. Förra gången (andra ögonbrynet så tejpade jag själv). Jag sa att Jonas får springa så han flyttar över sina saker till en annan bil. Vi åker till akuten och jag ber om ursäkt till Vidar 1000 gånger och försöker hålla koll på att Eskil inte somnar, det är fullt på parkeringen så vi får åka till den andra parkeringen och gå en bit. Eskil vill inte gå så jag får bära honom, Vidar är som en ängel och hjälper mig och är supersnäll mot lillebror. På aktuen så kommer de på att vi kan åka till Vårdcentralen istället för det är lång kö, flera timmar på akuten. Så vi går tillbaka till bilen och åker till Vårdcentralen, där får vi hjälp direkt av en sjuksyster och en läkare (som vi träffat en gång förut någon annan gång). Eskil blir tejpad och vi åker hem. Nu är i alla fall Eskil nöjd. Jonas var ute länge och kom hem efter oss. Jag struntade i att köra någon mer träning och förbereder istället inför kalaset genom att plocka undan och tvätta grejer. 
Vidar vaknade tidigt och fick öppna presenter (som jag köpt) byxorna verkade i alla fall få godkänt det andra sa Jonas inget om. Han sa i och för sig inget om byxorna heller men jag frågade om de var ok. Sen förberedde jag tårtorna och skattjakten, den satte jag ut när de flesta redan kommit. Jonas han satte igång elden under tiden... han gjorde säkert mer ute men vad vet inte jag. Kalaset flöt i alla fall på bra, barnen var nöjda att få åka pulka, grilla och gå skattjakt. Fikat räkte och blev över, vi hade 30min innan några i från släkten kom. Mamma och pappa kom med Freja redan på barnkalset och de stannade kvar ett tag när Jonas släkt kommit. Vuxenkalaset var lite lugnare. När alla gått hem så städade jag, plockade undan, dammsög osv. Jonas hjälpte till att diska sen gick han ut ett tag och jagade räv. Han tog med sig Vidar ut och satte ihop boben (snowracern) och sedan åkte de både bob och madrass (som han också fick). Jag försökte lägga en sockerspeedad övertrött Eskil. Sen borde jag ha tränat men orken, motivationen, viljan, lusten fanns ingenstans att hitta...
Vidar var i alla fall supernöjd med både kalaset och dagen.
 
 
 
 

Bara fel

Den här dagen kan vi nästan radera. Det började inte bra men slutade iofs ganska bra. Var lite trött i morse så jag snozade i 15min. Eskil vaknade så han åt halva min frukost, jag blev lite sen... den där kvarten. Satte mig i bilen, hade skrapat alla rutor utom bakluckan för den går på elvärme. Började backa och stannar, något känns inte riktigt bra, tittade i speglarna igen men ser inget konstigt så jag backar lite till... bom. Fan Jonas hade ju parkerat traktorjäveln  över hela gårdsplanen och skopan hade han i lagom höjd så att man inte såg den. Gick ut och tittade men såg inga märken men senare på dagen så såg jag att det hade spruckit under lyset på ena sidan. Sen stulade min dator men utbildning jag höll gick bra. Lite smågrejer gick inte riktigt min väg, bävade för att säga till Jonas vad som hänt. Så jag började med "bli inte arg nu" och han försökte hålla masken men jag såg att han inte blev glad. Han försökte verkligen att inte säga något dumt. Och det borde han inte heller eftersom han själv backade in i husvagnen i somras med min bil. 
Jonas hade lagat god mat men barnen fick äta för vi åkte iväg på nattcup och det är ingen höjdare att springa direkt efter man ätit. Vi hade sån tur att vi fick barnvaktshjälp på plats, de åkte pulka och fick sedan leka inomhus. Jonas och jag sprang långa banan och halvvägs till kontroll 13 så låg jag före Jonas, han sprang om mig där. Jonas vann till slut med 3 min och jag var 5a 4:16 efter och jag hade 1:08 min upp till 2a plats så jag var nöjd. Jonas var också väldigt nöjd med att jag sprang så bra och inte var så långt efter. Sen åkte vi hem, vi åt en slags tacopaj och sedan duschade vi. Barnen somnade snabbt och var riktigt nöjda med kvällen. 
Sen har jag fått ett erbjudande som jag funderat på nu ett tag. Det är både skrämmande och ändå så lockande en riktig utmaning. Just nu lutar det åt att jag hoppar på men Jonas är inte överförtjust över den idén. 
 
 
Här är några bilder från kvällsåkningen i pulkabacken i söndags och när Eskil somnade vid Ipaden i soffan igår.