Hopp?

 

Man säger att det sista som över ger kroppen är hoppet. Ja hoppet, det finns knappt kvar hos mig längre. Det rapporteras massor om mirakel men jag är nog en av de mest otursförföljda människorna som jag känner i alla fall.  Det känns som jag står utanför alla andra och bara tittar på medan mitt eget liv bara står och stampar. Jag känner mer och mer att jag bara vill stänga in mig på gården och bara jobba på med allt som behöver göras där. Förut var det nätterna som var värst nu är det hela tiden. All min energi går åt till att försöka hålla skenet uppe. Försöker hålla mig för mig själv så att jag inte gör andra ledsna, jag känner också att en del undviker mig för att de tycker det är jobbigt. Och allvarligt talat så förstår jag dem, jag står knappt ut med mig själv.

 

Det tråkiga är också att man ska behöva kämpa hela tiden för att få hjälp. Man får tjata, vänta, tjata mer och det är så jäkla tråkigt.

Det är farligt att gå förbi affärer, köpte den här på centralen i den nyöppnade blomsteraffären. Tog bilden med mobilen i alla hast, därav den dåliga bilden.

3-6 månader

Ja nu vet jag inte riktigt hur jag ska göra. Jag frågade Akupunktören hur länge jag skulle gå till honom och han svarade 3-6 månader. Då var jag ärlig, det är väldigt mycket pengar och att gå 2 gånger i veckan kan jag inte göra. Så nu föreslog han en gång i veckan och två gånger vissa veckor.
Ja jag vet inte det kostar 380kr per gång plus att man ska köpa en massa örter. Hur ska jag göra. Om det fungerar är det ju självklart värt varenda krona men tänk om jag bara kastar pengarna i sjön.

Besök

Helgen går fort som vanligt. I lördags hann jag städa så att dammråttorna försvann. Vi fick besök av min morbror och hans familj, Björn, Sari och Carl. Jonas fick två matlådor som man kan frysa locket så att maten håller sig kall i upp till 7h. Den kom väl till pass, vi testade den redan på söndagen då vi åkte på måsenstafetten. Vi hade fruktsallad och den var kall och god när jag åt den 6h efter jag gjort den. Jag fick också en present. Jättefina tesilar, en rosa och en grön med praktiska koppar som man kan ställa dem i.

 

 

I söndags sprang vi måsenstafetten, Jonas första sträckan i H17 laget och jag sista sträckan i D17 laget. Tyvärr var vi inte helt nöjda, jag klarar inte av att hålla tempot själv eftersom jag tränat dåligt. Orienteringen fungerade ju i alla fall bra, kanske en liten tröst i eländet. Vi hann också kolla in lokalen där vi ska ha bröllopsmiddagen och berget där vi ska gifta oss. När jag kom hem stupade jag i säng med huvudvärk men eftersom jag lovat att spela innebandy så åkte jag på den med lite mindre huvudvärk. Med bara en avbytare så tycker jag att vi gjorde en bra match. Det andra laget hade 2 hela kedjor. Ett mål och en assist lyckades jag med i alla fall.