Imponerad

Vidars operation i onsdags gick bra. Vi gick upp 5:50 och jag tvättade honom efter konstens alla regler. Vid 7 var vi på barnkliniken där vi skulle vänta på operation. När vi kom in hade vi ingen aning om hur lång tid vi skulle få vänta men det visade sig att vi hade tur för vi hann knappt installera oss innan vi fick besked om att det var 30 min tills vi skulle till operation. Vidar var så lugn och inte orolig alls, skötte sig som ett ljus. Han fick något lugnande genom nässpray och den gjorde honom seg. Sen rullade vi sängen med Vidar till operation. Han hann träffa läkaren som skulle operera honom (superduktig med barn) och sedan somnade Vidar av sig själv. Så de satte en kanyl i armen och sövde honom. Sen fick jag gå ut. Satte mig på ett berg utanför sjukhuset och väntade. En timme ungefär sa en av sjuksköterskorna men det tog över två. Tog lång tid sen för Vidar att vakna men jag läste en bok. Han mådde dåligt och spydde några gånger men fick i sig två glassar som han lyckades behålla. Läkaren kom och berättade om operationen. De hade satt två stift så att benbiten satt rätt igen. Stiften sticker ut och sen är det gipsat över. Om 3 veckor får ha ta bort gipset och man drar då bort stiften. Det måste varit en ordentlig smäll för det var mycket blödningar. Vi var inte hemma förrän 15:45. Vidar somnade i bilen på väg hem. 

Han är superduktig med sin arm men det är jobbigt. Han behöver hjälp, får inte springa, hoppa studsmatta, gunga, cykla osv. Han får absolut inte ramla och slå i armen sa doktorn. Trots detta är han positiv och glad min lilla hjälte. 


I onsdags kväll åkte jag på min andra swimrun träning. Simningen gick lite bättre men jag måste öva, ska försöka kolla på lite filmer. 



Otur

Idag var äntligen dagen när vi skulle åka på Paltorpshage med familjen Kantarp. Vidar har längtat länge ända sen jag vann inträde för hela familjen dit.
 
Det började bra och barnen lekte och hade superkul. Helt plötsligt kommer Vidar gråtandes, han hade ramlat av en gunga och hamnat på armbågen. Han kunde böja på den men det gjorde fruktansvärt ont och den började svullna konstigt så jag bestämde snabbt att vi åker in för säkerhetsskull. Jag bar Vidar till bilen, ca 500 meter för jag kände direkt att det här inte var bra. Jonas fick stanna med Eskil och familjen Kantarp för varför ska vi båda sitta på akuten och Eskil skulle ju inte tycka det var så kul. Det som var värst tyckte Vidar var att åka ifrån Palstorpshage han ville stanna kvar och leka och grät för att vi skulle åka till sjukhuset. Han sa också att han inte ville att de skulle skära i honom. Vi fick direkt komma in på ett rum och blev snabbt uppskickade till röntgen. Sen tog det ett tag innan vi fick något svar på vad som var fel och tyvärr så var det inte så bra. En benbit har gått av så de måste operera och när vi var där hade det gått 4 timmar sen han åt sist och det måste vara minst 6. Vi kunde inte heller vänta 2h för då fanns det inte tid för operation så vi fick åka hem och ska tillbaka i morgonbitti. Så förhoppningsvis blir han opererad i morgon förmiddag. 
Han har haft sån fruktansvärd otur men han har varit så duktig. De var imponerade av honom, han sa nu gör det ont, var försiktig, ta inte där och förstod att de måste gipsa osv. Däremot har jag inte sagt att de kommer skära i honom... de kommer söva ner honom i morgon och det känns jobbigt för mig men jag intalar mig att allt kommer gå bra. 
 
 
 

Egoistisk?

Igår fick jag höra att jag bara tänker på mig själv och att jag är egoistisk... ni som läser och kanske känner mig tycker ni att jag är det?