Äntligen en o-ringen seger

Vi har haft dålig mottagning hela veckan eftersom Telia inte ville släppa till mer nät och dessutom har det gått i ett hela tiden så jag har inte hunnit skriva något. 
Vi åkte till Arvika förra lördagen och hann lagom ställa i ordning husvagen, sätta upp tält och hämta nummerlappar innan det var dags att sova. Till Eskil och Vidars glädje så fick vi åka buss de 4 första etapperna och dessutom fick vi sitta längst fram flera gånger. Första etappen var en långdistans, 10km för min del och Jonas hade 2,5 km längre. Jag startade ganska lugnt och kontrollerat och gjorde ett tekniskt ok lopp, det räckte hela vägen och jag vann med 50 sekunder, vilken lycka det är 3e gången någonsin jag vinner en o-ringen etapp. Jonas visste inte ens om han skulle kunna springa för han har haft ont i utsidan av höften efter marathonloppet. Han var 5-6 min efter men var rätt nöjd med att kunna springa. Vidar gick inskolning med morfar och var supernöjd, Eskil och Vidar gick miniknat tillsammans och fick träffa älgen Ringo och Goliat. Det blev prisutdelning på kvällen och vi hade 2 till segrar i klubben, Peter i H35 och Matilda D16K. 
Andra dagen var det förkortad långdistans 8km för min del, jag orienterade ok men gjorde tyvärr 2 min men det räckte ändå med 9 sekunders marginal. Vidar kämpade på i inskolning och Jonas hade fått skavsår redan första dagen. Sedan var det vilodag vilket är lite konstigt det brukar vara 3 dagar och sedan vilodag. Vi var kvar vid campingen ganska länge, jag joggade en sväng och sedan åkte vi ner till centrum och tittade på sprinten eller i alla fall ett tag. Eskil och Vidar ville inte titta, de sprang mest runt så vi åkte hem när några av våra juniorer sprungit.
Tredje etappen var det långdistans igen 9km, och det började ok med tanke på att första kontrollen var riktigt svår. Men tyvärr gjorde jag en riktigt dum bom på 3e kontrollen på ca 4min. Jag fattar fortfarande inte riktigt vad som hände, jag kämpad i alla fall på resten av banan och den var supertuff. I mål hade jag 17 sekunder upp till segern... Jag hade fått något i ögat under loppet och fått en blödning på ögonvitan, tur att det inte var på hornhinnan. 
Fjärde etappen var det medeldistans och jag sprang bra till 1an sen investerade jag inte i att ta en höjdkurva extra till 2an för att få en säker ingång så jag klantade mig rejält och fick inte ihop kartan och verkligheten, gjorde 3 min men tog mig samman och gjorde resten av banan ok. Blev 3a 1:20 från segern. Jag hade lite tur för de som låg närmast bakom gick sämre än mig så inför sista etappen gick jag ut med 12 min ledning. Det ska man inte kunna ta in men det är orientering och allt kan hända så jag tog inget för givet. Jag tog det ganska lugnt och metodiskt, Skulle gått ännu mer runt i början på ett vägval där tappade jag lite och sedan på slutet så gick jag inte rätt på vilket var snabbare utan tog ett säkrare vägval. Först var jag i alla fall med 9min till godo och vilken känsla det var att springa på upploppet som segrare. Min första sammanlagda o-ringen vinst någonsin, har varit 3a en gång förut.
 
På torsdagskvällen gjorde vi reklam för o-ringen 2019 som går i Kolmården, så jag fick svida om till Bamse, det var supervarmt men väldigt populärt bland barnen.
Vidar har kämpat så bra hela veckan och varit så nöjd med att få gå inskolning. Samma sak gäller Eskil, det har varit spännande miniknat hela veckan. Jonas tog slut sista etappen som var väldigt lång men han tog sig runt. Nästa år kanske han ska träna lite mer innan... 
Vi åkte hem på fredagskvällen eftersom jag ska börja jobba i morgon. Dessutom skulle jag hjälpa till att sätta ut kontoller till 3dagars idag och jag är i Enköping hela veckan. Så jag hann bara hem och tvätta och se till min trädgård och sedan packa om igen. Tyvärr är mitt öga inte bra och jag kan inte använda mina linser, det är nästan sämre än när jag fick blödningen och får kanske uppsöka en optiker i veckan. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Imponerad

Vidars operation i onsdags gick bra. Vi gick upp 5:50 och jag tvättade honom efter konstens alla regler. Vid 7 var vi på barnkliniken där vi skulle vänta på operation. När vi kom in hade vi ingen aning om hur lång tid vi skulle få vänta men det visade sig att vi hade tur för vi hann knappt installera oss innan vi fick besked om att det var 30 min tills vi skulle till operation. Vidar var så lugn och inte orolig alls, skötte sig som ett ljus. Han fick något lugnande genom nässpray och den gjorde honom seg. Sen rullade vi sängen med Vidar till operation. Han hann träffa läkaren som skulle operera honom (superduktig med barn) och sedan somnade Vidar av sig själv. Så de satte en kanyl i armen och sövde honom. Sen fick jag gå ut. Satte mig på ett berg utanför sjukhuset och väntade. En timme ungefär sa en av sjuksköterskorna men det tog över två. Tog lång tid sen för Vidar att vakna men jag läste en bok. Han mådde dåligt och spydde några gånger men fick i sig två glassar som han lyckades behålla. Läkaren kom och berättade om operationen. De hade satt två stift så att benbiten satt rätt igen. Stiften sticker ut och sen är det gipsat över. Om 3 veckor får ha ta bort gipset och man drar då bort stiften. Det måste varit en ordentlig smäll för det var mycket blödningar. Vi var inte hemma förrän 15:45. Vidar somnade i bilen på väg hem. 

Han är superduktig med sin arm men det är jobbigt. Han behöver hjälp, får inte springa, hoppa studsmatta, gunga, cykla osv. Han får absolut inte ramla och slå i armen sa doktorn. Trots detta är han positiv och glad min lilla hjälte. 


I onsdags kväll åkte jag på min andra swimrun träning. Simningen gick lite bättre men jag måste öva, ska försöka kolla på lite filmer. 



Otur

Idag var äntligen dagen när vi skulle åka på Paltorpshage med familjen Kantarp. Vidar har längtat länge ända sen jag vann inträde för hela familjen dit.
 
Det började bra och barnen lekte och hade superkul. Helt plötsligt kommer Vidar gråtandes, han hade ramlat av en gunga och hamnat på armbågen. Han kunde böja på den men det gjorde fruktansvärt ont och den började svullna konstigt så jag bestämde snabbt att vi åker in för säkerhetsskull. Jag bar Vidar till bilen, ca 500 meter för jag kände direkt att det här inte var bra. Jonas fick stanna med Eskil och familjen Kantarp för varför ska vi båda sitta på akuten och Eskil skulle ju inte tycka det var så kul. Det som var värst tyckte Vidar var att åka ifrån Palstorpshage han ville stanna kvar och leka och grät för att vi skulle åka till sjukhuset. Han sa också att han inte ville att de skulle skära i honom. Vi fick direkt komma in på ett rum och blev snabbt uppskickade till röntgen. Sen tog det ett tag innan vi fick något svar på vad som var fel och tyvärr så var det inte så bra. En benbit har gått av så de måste operera och när vi var där hade det gått 4 timmar sen han åt sist och det måste vara minst 6. Vi kunde inte heller vänta 2h för då fanns det inte tid för operation så vi fick åka hem och ska tillbaka i morgonbitti. Så förhoppningsvis blir han opererad i morgon förmiddag. 
Han har haft sån fruktansvärd otur men han har varit så duktig. De var imponerade av honom, han sa nu gör det ont, var försiktig, ta inte där och förstod att de måste gipsa osv. Däremot har jag inte sagt att de kommer skära i honom... de kommer söva ner honom i morgon och det känns jobbigt för mig men jag intalar mig att allt kommer gå bra.