SM Brons!

2009 tog vi SM guld och det var många som hade höga förväntningar på oss tjejer i laget. Inte minst vi själva, vi ville så gärna springa bra. Som vanligt så startade jag, det är lite av min specialitet. Vad jag var nervös innan, som sagt var jag ville verkligen springa bra, speciellt efter medel final fjaskot. Det började sådär eftersom jag fick stå i näst sista startled men sån tur var fanns det bara 5 led. Jag försökte springa fort i starten för att ta så många platser som möjligt men inte för fort så att jag skulle få blodsmak. Det var bökigt när man kom in i skogen, brant uppför och långt till ettan. Låg hyftsat i ledet och när jag kom till min första kontroll var jag 3:a endast sekunder efter, jag märkte direkt att det var mycket gafflat. När jag sprang mot tvåan hamnade jag en bit bak i ledet, alltså hade jag en längre eller bökigare första kontroll. Bra då får Johanna och Linnéa en kortare sen tänkte jag. Jag fortsatte att orientera bra och valde riktigt bra vägval. Början av banan var kuperad och det gällde att inte ta för mycket onödig höjd. Till skillnad från medel finalen så hade jag riktigt flyt på en kontroll när jag trodde att jag hade kärret som kontroll men det var en pyttehöjd bakom, den spikade jag. Då var jag helt plötsligt först vid min gaffel och det förstod jag. Jag sprang vidare utan att hetsa upp mig för mycket, det gäller att orientera ända in i mål. Fick se Södertäljes löpare och även Kolmården, vi sprang tillsammans i någon kilometer. Frida från Kolmården hade en annan kontroll och sedan såg jag henne gå vänster på en lite längre sträcka på slutet, Södertäljes tjej gick höger. Då tog jag mitt eget vägval som jag redan bestämt, vilket var rakt på över en lite större höjd. När jag kom ner i en större mosse såg jag ingen annan, sprang vidare och orienterade riktigt bra. Nu var det inte långt kvar till mål. Fick kontrollerna bra även om jag gjorde något kartstopp för säkerhetsskull. Stämplade vid sista och såg fortfarande inte någon. På upploppet får jag höra att jag var först, jag blev så fruktansvärt glad. Jag hade ett leende på läpparna hela vägen och lämnade över kartan till Linnéa. 
Jag blev dessutom intervjuad av speakern, det var samma speaker som på 10-mila i våras som då sa att jag sprungit dåligt och det gjorde mig väldigt ledsen. Kändes bra att säga att  säga något i stil med "vi hade lite andra förutsättningar i laget nu än 2009 eftersom Johanna och jag fått barn, jag fick i februari och det är häftigt att jag redan är i så bra form. 
Linnéa fortsatte att orientera stabilt och säkert, hon växlade ut Johanna på 3:e plats ca 2 min efter. Hon var mycket nöjd med sitt lopp. Johanna fick gå ut strax efter andra laget men suveränen Tove i från Tuna gick ut precis efter Johanna. Det var fruktansvärt jobbigt att stå och vänta, Johannas GPS fungerade sådär. Ibland fick vi se hur hon låg till och ibland inte. Vid TV kontrollen låg Johanna fortfarande 3:a. Tove hade nu gått upp i ledningen, Göteborg Majorna låg tvåa men strax efter Johanna var OK Linné med Annika Billstam som är en landslagslöpare. Hon låg ca 30sekunder -1min efter. På höjden där jag gjorde mitt egna vägval så gjorde Johanna samma val som mig, Annika gick vänster. När Johanna kom ner från höjden sammanstrålade hon med Annika. Vi såg detta på GPSen. När de stämplar vid sista gör Johanna det 2 meter bakom Annika. Men Johanna är duktig på att spruta så hon lyckas gå om, Linnéa och jag skriker att det handlar om bronset. De sista 10 metrarna springer Johanna på någon otrolig vilja för hon var helt slut. Vi tar bronset, bara någon meter före Linné. Det känns helt otroligt, vi är lika glada som när vi tog Guldet 2009. 
 
 
Hur gick det för killarna då? De blev 9:a, vilket inte är fyskam. Även om Jonas inte är nöjd med sitt lopp på förstasträckan. 
 
 
Vidar har haft det bra hela helgen med världens bästa mormor :-)
 
 
 
 

Kommentarer:

1 monika p:

Jättebra jobbat! Den nya frisyren gjorde susen ;)

2 Johanna:

Tur att styrkan inte sitter i håret ;-)

3 Elin:

Grattis till bronset, det var ni väl värda!!!

Kommentera här: