Jag kan själv

När jag var liten sa jag ofta "jag kan själv" min mamma påminde mig ofta om det. Jag önskar hon var här nu och påminnde mig om det. Jag saknar henne något fruktansvärt, jag önskar hon fått se mina barn växa upp och vara lika stolt över dem som jag är. Jag önskar att hon fick umgås med dem och att de fick lära känna henne som jag hade turen att lära känna min mormor. Men jag är glad att hon i alla fall fick träffa dem och hon var helt fantastisk med dem. De älskade henne så mycket och hon dem. Jag saknar henne så mycket och det gör så ont i hjärtat.
 
Jonas är uppe i Sälen med några jobbarkompisar och jag är själv med barnen, de har varit helt fantastiska idag. Vi har varit och badat med några kompisar, vi har handlat, lämnat fika på mitt jobb och de följde med på Friskis och svettis på gymmet. De lekte med sina bilar som de hade med sig och jag hann träna lite. Sen var vi på Rosvalla, jag sprang banintervaller och de lekte med de andra barnen. De hade hur kul som helst och skötte sig så bra. En del brukar säga det att mina barn är så tåliga de är med ute i skogen när vi springer i ur och skur, de leker och sysselsätter sig. Jag är så tacksam för att jag har fått dem och jag skulle göra vad som helst för dem. 
 
 

Kommentarer:

1 S:

Underbara ungar! <3 Njut av dem då du kan!! Förstår sorgen! Du kan så väldigt mycket! Tänk på det, även om din mamma inte finns med här på jorden längre.

Svar: <3
Johanna Engström

2 Monika p:

Härligt, underbara ungar du har!💞👍

Svar: <3
Johanna Engström

Kommentera här: