jajisses

Igår var det tävlingspremiär, nyköpingsnatten ute vid Nynäs slott där jag och Jonas gifte oss. Det var på en ny karta och jag hade hoppats på att i alla fall kunna hålla ihop orienteringen. Men det kunde jag tydligen inte, det svajade redan till ettan och till tvåan och till fyran. Alla nyanser av grönt hade de hittat också sen fanns det några höjder som var superfina men mellan dem grönt. Vid varvningen var jag 1:40 efter. Själv var jag också på båda varven, så konstigt. Det kändes som jag hade oflyt också, fastnade på mina vägval pga skit ivägen och sen trampade jag snett också men tejpen tog det mesta. Så uppgiven sprang jag in i mål 4 min efter på en 8:e plats. Idag var det revansch och allt jag egentlige bad om var att jag skulle ha flyt men det hade jag inte. Gick helt ok 1 och andra kontrollen sen till 3:e som inte var en så lång sträcka så visste jag exakt vart jag var efter halva sträckan sen stämde det inte. Jag fick inte alls ihop kartan och verkligheten, jag var sopsist på den sträckan. Jag var så uppgiven lyckades inte alls förstå vart jag var och när jag väl hittade kontrollen så tycker jag att den satt väldigt högt upp på en höjd mot vad det är ritat på kartan. Sen visste jag ju att det var kört men försökte springa på ändå men jag fastnade sprang in i saker, tappade lusten, skrek i skogen att allt var emot mig. Foten kändes i vissa lägen men gick att springa på i alla fall. Kroppen kändes seg som fan och det stramar i ena baksida lår, det är antagligen något som ligger snett i ryggen. 
Vidar var väldigt nöjd, han sprang med sin kompis Markus och de sprang inskolning själva. Vidar fick sina första orienteringsskor och han var supernöjd. Eskil gick miniknat med morfar vilket han var supernöjd med. 

I morgon är det måsenstafetten, jag ska springa första, fast just nu känner jag bara att jag vill fly. Jag vill gömma mig i mitt växthus och stanna där resten av livet. Fan så piss det känns. En vecka till natt SM och jag har nog aldrig känt sån panik förut. 

 

Jag önskade att jag åkt på trädgårdsmässan istället. Jag tänkte gå igår men jag kände inte att jag ville åka själv med barnen. Så jag säger som jag sagt de senaste 7 åren tror jag det är eller kanske till och med 8... för jag kommer inte ihåg när jag gick senast. Jag ska åka nästa år, men det blir nog inget nästa år heller.