jajisses

Igår var det julafton. Under vår gran här hemma låg det ungefär 10-15 paket. Vidar fick de mesta paketen och Jonas fick 3. Mamman fick ett... från julklapps lotteriet. Vidar gav pappa ett paket men mamma fick inget. Det är som vanligt, jag måste ha varit väldigt elak i år. Konstigt för det är jag som köpt 95% av alla paket i vår familj.

När vi gjorde vår julaftonsrundtur i bygden fick Jonas och jag platta paket tillsammans och en bäddmadrass till vår gästsäng, vilket var mycket bra för jag tycker den är för hård att sova på.

 

Vidar ville inte gå och lägga sig igår kväll när vi kom hem klockan 22 utan han ville leka med alla sina grejer. Det fick han inte utan det fick vänta tills idag. Hur ska vi få honom utomhus? Han fick en häftig tub som man åker på snö med men det är ju ingen snö än tyvärr. Jonas försöker säga att jag inte får åka utan att han och Vidar ska åka... ja vi får väll se. Jag tog massor av bilder med finkameran men har inte laddat in dem än.

 

 

Annars känner jag mig att mitt nyårslöfte måste bli att säga ifrån och att säga nej. Folk tar för givet att jag ska fixa grejer till dem och kommer hit med en massa saker som ska fixas eller sys från start. Jag gör gärna saker åt andra men problemet är att allt läggs på hög. På soffan uppe i hallen ligger hur mycket grejer som helst som jag vill göra men de blir bortprioriterade av saker som andra tycker att jag ska göra åt dem. Jag hinner inte med allt som måste göras och absolut inte de som jag vill göra. Det som jag blir ledsen på är när man inte ens frågar utan bara tar för givet att jag ställer upp. Är min tid inte lika värdefull som andras? Jag har mina semesterdagar nu över jul och nyår sedan kommer jag börja jobba heltid och förra gången jag var gravid kunde jag knappt göra något i slutet av graviditeten eftersom jag fick Karpaltunnel och hade så fruktansvärt ont i händerna. Sy och pyssla kunde jag glömma. Känner mig ganska bortprioriterad i huvud taget just nu.