Känna sig uppskattad

Ja det vore ju kul. Igår hade jag båda barnen hemma eftersom Vidar inte får bara på förskolan på måndagar. Jag åkte och handlade med båda barnen, var på BVC på 1 års kontroll och Eskil fick två sprutor. Vi åkte på två affärer till där jag köpte några lådor så att jag ska få ordning på alla kläder i grovköket. Sen kom vi hem, jag lagade pannkaka till båda barnen eftersom Jonas inte kan kolla vilken mjölk som är äldst utan bara random tar en i kylskåpet när han tar en ny. Han tog fel så att vi hade 1,5 liter som gick ut i söndags och jag tycker det känns onödigt att chansa så jag gjorde pannkakor och bakade bröd på resten. Sen gjorde jag 4 pajer och bakade chokladtårta eftersom vi fick besök på kvällen för vi skulle fira Eskil. Behöver jag nämna att jag hade båda barnen också hemma medans jag gjorde detta och plockade undan. Sån tur var kom Frida lite tidigare och hjälpte mig och barnen lyckades somna samtidigt i 1h. Det var lite för sen sovning för Vidar men det sket jag i eftersom jag höll på och fixade till kalaset. Jag körde även diskmaskinen så att den skulle vara tom men jag hann inte plocka ur den.
Jonas kom hem från jobbet 30min innan alla andra kom och han gick ut till hönsen och bytte vatten, eldade för varmvatten, slängde sopor, förberedde bryggaren med kaffe och plockade fram porslin. 
Vad får jag höra sen av honom... jo det är ju kul om det är undanplockat när man ska börja rensa (han menade då att diskmaskinen inte var urplockad). Det jag också fick höra var det är ju onödigt att ställa sig att baka bröd när man ändå har en massa annat att göra. Och det är inte bra när Vidar sover så sent för då kan han ju inte somna på kvällen.
Jag lyckades också riva av 1/4 av tumnaglen och skinnet under på rivjärnet för att jag var så stressad men jag fick minsann diska ändå. Vilket inte han gjorde en gång förut när han skrivat sig i fingret och skyllde på att han inte kunde diska för att han hade sår. 
Inte fick jag något "tack" eller "vad bra du ordnat" eller "vilken fantastisk fru jag har som både lagar maten, efterätten, städar och diskar". 
Sedan hängde jag även tvätt och röjde allt i köket så att det var fint i morse och i ren protest så plockade jag undan och rensade i grovköket klockan 22 igår så att han inte skulle klaga på att det var sån ordea där. 
När jag börjar jobba kommer jag inte hinna ett skit då tar nog mitt eget liv slut. Så här kommer det se ut. Upp, fixa barnen, åka till jobbet (eller jobba hemifrån), slutar 17 (om jag inte är hos kund då kan jag komma hem senare och då blir det ett helvete....) laga mat, diska, städa, tvätta, vika tvätt, lägga barn och sedan är klockan 22 och då måste jag stupa i säng. Träna? Det kan jag ju glömma eller så får jag göra det klockan 22. För Jonas han ska ju fixa grejer ute, göra plankor, snickra och greja. Och det är ju jättebra att han fixar alla de grejerna men jag börjar bli less på att han tar allt jag gör för givet och att han tycker att jag ska fixa en massa annat som nu när vi renoverar fönstren. Det är inte så jäkla lätt när man har i alla fall ett av barnen hela tiden. Nu är jag jätteelak men vad fan det är så det ser ut här hemma och Jonas får så jävla mycket beröm för alla grejer han gör. Ja han hinner göra de sakerna för att jag tar hand om allt annat. När vi var på Silva league i Ockelbo klagade han på att jag inte var intresserad av plankjävlarna när vi åkte och kollade vid ett sågverk. Är det så konstig jag orkar inte med fler grejer och ärligt talat så skiter jag i vad det är för plankor på väggarna i ateljen för om jag får en atelje så är jag nöjd. Där kan jag sitta när jag blir pensionär. 
 
Lite bilder från diverse. Vi bygger ett tillfälligt växthus mot en vägg, det är inte klart än men återkommer med resultatet. En bild från 10-mila. Det var kallt, men jag sprang bra tog från ca 40  till 26:e och tappade inte mycket tid på täten. Sen sprang jag 5:e herrsträckan i andra laget och det gick också bra. Jonas hade inte någon bra dag, han fick kramp i vaderna nästan direkt och kunde inte springa på (jag sa åt honom tidigare i veckan att jag tyckte han skulle äta lite mer magnesium (man kan ta 1-4 tabletter per dag och han tar en) men han lyssnar inte på mig). 
'
 
 
 
 
 
 

Kommentarer:

1 Monika p:

Kramar!!

2 S:

Usch så tungt! Skickar en kram! Tror det är bra att du säger vad du tycker... Ni kanske får sätta er ner och prioritera tillsammans vad ni ska satsa på och hur arbetet ska fördelas... Ibland kanske det räcker med att gnälla och sedan känns det bra men ibland krävs åtgärd. Hoppas du/ni hittar en lösning!

Svar: Tänker hela tiden att det blir bättre snart men det kommer nya saker hela tiden.
Johanna Engström

Kommentera här: