jajisses

I helgen som var sprang vi lång SM i Kilsbergen. På morgonen kändes det inte helt 100 i kroppen men det släppte när vi kommit fram till tävlingen. Vi var först där, vi åkte hemifrån på morgonen och tog till lite tid för att ha marginal. H21 började starta 10 och D21 inte förrän 11:30 tror jag så det blev en lång väntan för mig. Jonas startade ungefär 10:30 och jag runt 12:30 så det blev en lång väntan. Men barnen var kvar ganska länge vid karantänen (för man måste sitta i karantän tills man ska gå till starten och man får inte använda sin telefon för då kan man få information om banan av någon som sprungit) och jag fick jaga Eskil ganska mycket för han ville hoppa i vattenpölarna. Sen fick jag massage av Åsman också det är aldrig någon njutning men det gör att jag springer bättre så man får stå ut med smärtan. 

Jag sprang D21B heatet och visste att om jag bara går rätt så ska jag ta mig till final, det var 20 st i våra heat som gick vidare. Jag sprang kontrollerat och förtog mig inte och kom 4a i mitt heat, 3.23 efter Helana Jansson. Kändes riktigt bra. Nedjoggen blev blixtsnabb för Jonas hade väntat länge. Vi bodde på Gustavsvikscamping i stugor och det var bra, lekte i lekparken och åt mat i stugan. Sån tur var lade jag mig tidigt för Eskil vägrade sova utan mig. Tur det för Vidar sov på luftmadrass på golvet och han vände och vred mycket på sig under natten så det knakade och jag vaknade varenda gång. Sen skulle han upp och kissa två gånger under natten och sedan en gång tidigt på morgonen, då skulle även Eskil upp och kissa. Sen försökte jag få dem att somna om men det gick så där, försökte få dem att leka med bilar så jag fick sova vidare men det kunde jag glömma. Då hade redan Jonas åkt iväg för han fick springa B final och startade redan 8:47 och var tvungen att åka vid 7. 

Sen var det bara att packa allt och städa stugan och åka iväg till tävlingen. Jag skulle få massage av Åsman igen men när jag kom till karantänen var han upptagen. Han sa åt mig att sitta och vänta och jag såg hur tiden tickade iväg. När det var 50 min tills jag startade var det min tur och jag sa när jag startar och när jag måste gå. När det började närma sig 30 min kvar när jag tänkt att jag skulle gå så började jag nästan få panik. 30min kvar då sa han åt mig att nu var han klar men då skulle jag på med gps väst och byta skor, ta pinne, kompass och definitionshållare, på med nummerlapp och ta med gel och den skulle tejpas fast. Jag plockade fram alla grejer och på med skorna, lämnade väskan och sprang med alla saker i händerna. Satte på nummerlappen i farten, upptäcker att definitionshållaren inte är med, har antagligen tappat den. Inser att jag inte hinner springa och leta efter den utan springer till förstarten och får silvertejp där men de ringer också till riktiga starten och där har de en extra... 

Får inte ihop det riktigt till 1an så jag tappade lite tid där. Sen är det en lång sträcka till tvåan och jag väljer ett ok vägval men det är mycket klättra. Jag kämpar på och det är flera långa sträckor med vägval och i efterhand har jag sett att någon av dem har jag gjort ett sämre vägval på. När jag kommer till varvningen är jag ifattsprungen av hon som startade bakom med 3 min men hon är med i landslaget. Hänger på och tycker inte att hon springer speciellt fort utan jag kan hänga med. Men vid 14e kontrollen tappar jag henne. Hon stämplar fort och drar och jag klantade mig och hängde inte på. Tappade 1 min på henne på den sträckan och sedan gör jag ett skitdåligt vägval till kontrollen efter det så jag tappar nästan 2min där. Hade jag hängt på henne hade jag varit 9-10. Blir istället 14. Hade varit så nöjd att komma bland de 10 bästa. 

 

Nu sitter jag här på onsdagskvällen och reflekterar över allt. Det är fan konstigt att jag presterade så bra som jag faktiskt gjorde. Med tanke på hur min livssituation ser ut så ja då kan man fan undra hur jag ens tog mig till final. Jag tränar oftast på lunchen, stressar för att hinna ett pass och det är aldrig över 1h, ofta missar jag teknikpassen pga att jag är i Enköping eller att jag är och håller utbildning någonstans, jag har två barn som går före, folk utnyttjar mig och det är ofta jag ställer upp och gör saker för andra vilket resulterar i att min träning blir lidande. 

 

I måndags åkte jag hemifrån klockan 16, åkte ner till Jönköping och sov där. Klockan 7 åkte jag därifrån ner till Svenljunga och höll utbildning på tisdagen. Sträckkörde hem (ok jag åkte förbi driven på Max i Mjölby och åt i bilen körandes) så jag var hemma 19:30. Lade barnen, körde crosstrainer, efter 24 min vaknar Eskil och gråter men Jonas går upp och försöker få honom att somna om, det går sådär... 20 min senare sover han inte och jag går och duschar för det känns inte kul att träna när Eskil gråter. Går upp och lägger honom bredvid mig istället, han är varm och hostar. Smsar den som haft hand om träningen på kvällen så att jag ska få kartan mailad till mig. Hade tänkt åka och springa direkt när jag lämnat barnen vid förskolan, han säger att han ska maila kartan vid 8 trots att jag ber att han ska skicka den tidigare. Sover sådär på natten, Eskil vaknar flera gånger, sen kommer även Vidar in i sängen. Vaknar av klockan vid 6, önskar jag fick sova flera timmar till för att jag är så trött. Barnen vaknar och vi får gå upp, Eskil är varm och hostar som en kråka. Jag och Jonas bestämmer att Eskil får stanna hemma och även Vidar vill stanna hemma. Jonas åker till jobbet 6:30 för att göra lite pappersarbete men kommer tillbaka till 9. Klockan 8:30 får jag kartan till träningen men som sagt var jag kan ju inte åka när barnen är hemma men tänker att jag kan åka direkt från utbildningen som ska sluta 14:45 (tar ca 1h och 50min att åka) så hinner jag springa banan i full fart som genomkörare och sedan ta in kontrollerna också. Jag ger barnen frukost, viker tvätt, diskar, styrketränar och sedan kommer Jonas hem och jag sätter mig och jobbar i 1h sen åker jag till Strömsholm för att hålla utbildning. När jag kommer dit läser jag igenom programmet som jag fått och inser att något är fel, det ser ut att vara för kort tid på andra passet och mycket riktigt det är fel. Det slutar inte 14:45 utan 15:45… Sen tar det lite tid att packa ihop och gå till bilen så jag kommer inte iväg förrän 16. Utbildningen hölls förresten i ett ridhus, spännande och de spelade in någon slags instruktionsvideo med ridskoleövningar. Hur som helst så kommer jag iväg klockan 16 åker till träningen och byter om. Kommer iväg klockan 18 och redan då är det lite skumt för det har regnat hela dagen och är mulet. Springer de första kontrollerna i full fart sen när jag kommer till 8an inser jag att jag inte kommer hinna både springa banan som jag tänkt och ta in dem så jag får ta stanna vid varje kontroll och ta med den och springa med enhet och skärm i handen… Det var 14 kontroller på banan. Så träningen blev inte riktigt som jag tänkt. Jag kommer till bilen och då är det riktigt skumt, åker till starten och springer ut igen och tar in de 7 första kontrollerna. Får stanna för att läsa kartan och chansa lite i skogen, det var inte lätt att se skärmarna men jag lyckades ändå få in alla och inte bryta benen heller. Fryser när jag kommer till bilen men orkar inte byta om helt, kör på värmen i bilen och beger mig hemåt. Lite besviken och trött. Varför är det alltid så här tänker jag att det ofta är så att mina träningar inte blir som jag tänkt utan att jag får korta, eller inte kan springa passet som jag tänkt pga andra personer. Vad fan håller jag på med detta för, jag blir ju bara besviken. Men jag tycker det är fruktansvärt roligt att springa orientering och att tävla men som sagt var… det är så jäkla tråkigt att folk utnyttjar mig för det är så det känns ganska ofta. Så med tanke på hur jag har det var det väl ett mirakel att jag kom 14e i söndags men jag blir fan inte gladare för det.