Är det värt det?

Två helger har jag förberett Vidars kalas, förutom att skriva inbjudningarna innan det och luska ut adresser till några och åkt och lämnat en del inbjudningar i postlådor. 
Förra helgen var jag själv med barnen och bakade och planerade. Den här helgen, eller nätterna så har jag blåst ballonger, bakat tårtor, plockat undan och förberett. Jonas han satte igång elden i söndags där vi skulle grilla. OK han hjälpte till att diska på söndagsmorgonen och efter kalaset också. Dessutom fick jag höra av honom att jag köpt för mycket korv (men det var flera som av olika anledningar inte kunde komma på kalaset och då hade jag redan handlat sen vill jag inte att det ska vara för lite), jag hade bakat för mycket, det var för mycket med korv, godis och fika. Så igår kväll satt jag och funderade och tänkte att nästa jävla kalas kan han planera men då blir det ju inget kalas. Jag tänker inte planera, baka eller något till när Jonas fyller år, det får han fan sköta själv. Men nästa kalas är Eskil och det blir hans första och han ser fram mot det så mycket. Så det blir att jag får till att fixa och greja annars blir det inget. 
 
Hur var helgen. Ja det kan man undra. I fredags sprang både jag och Jonas intervaller. Jag kunde springa de flesta 2 missade jag pga toabesök med barn men det var inte så farligt och jag hoppade över stafetten på slutet för fötterna började protestera för mycket. Sen lyckades barnen och jag övertyga Jonas om att köpa pizza, jag fick ju så klart handla det. Min var inte god... blev så jäkla besviken, beanaisesåsen var skitäcklig och pizzan ingen höjdare alls. Sen höll jag på och bakade till midnatt, Jonas fick och lade sig. Lördag då gick vi upp och åt frukost, jag behövde komma iväg och springa tidigare men Jonas var tvungen helt plötsligt (han har pratat om det i flera veckor) att fixa ett sandbad till hönsen. Så han gick ut och gjorde det, jag packade inför träning samt kalas som Vidar skulle på och varma kläder till barnen. Jag kom iväg sent till träningen, hade tänkt starta 8:30, startade 9. Kände mig stressad som fasiken och det var kontrollplock och det tar mycket längre tid, hann inte så långt innan jag kände att jag var tvungen att ta mig tillbaka. Var ute knappt en timme, där står Jonas och ser sur ut de andra har sprungit iväg. Jag kör en våteklut och byter om tar med barnen till Stigtomta till kalas och där är vi i 2h. Sen upp till Hällen, där Jonas och de andra är, han har fått duscha och ätit i fred. Jag kastar i mig lite mat för det är möte 13 som jag är en av dem som håller i. Klockan 14 är det årsmöte, Jonas åker hem med barnen jag är med på mötet som drar över på tiden. Jag kommer iväg sent, åker hem, hämtar barnen och Jonas och åkter ut till en träning som ligger en bra bit bort. Vi är laddade, barnen är laddade ska åka pulka och det finns en lagom bra backe. Vi är klara för att ge oss iväg och då hörs ett illvrål. Jonas springer dit och då blöder Eskil ordentligt från ögonbrynet. Jonas skäller på Vidar för han ligger och skrattar. Jag tar Eskil och springer till bilen för att försöka stoppa blödningen, jag ropar på Vidar är ganska arg... 
Jag lyckas tejpa ihop ögonbrynet med genom att dra sönder ett plåser och ta bara tejpen och sätter sedan ett plåster över. Eskil är hysterisk, Peter hämtar Vidar under tiden och det visar sig att Eskil kört över Vidar inte tvärtom som jag trodde. Vidar tycker nämligen det är kul att köra in i Eskil med pulkan. 
Jag bestämmer att vi åker till akuten för att tejpas för då får man det dokumenterat och kollat. Förra gången (andra ögonbrynet så tejpade jag själv). Jag sa att Jonas får springa så han flyttar över sina saker till en annan bil. Vi åker till akuten och jag ber om ursäkt till Vidar 1000 gånger och försöker hålla koll på att Eskil inte somnar, det är fullt på parkeringen så vi får åka till den andra parkeringen och gå en bit. Eskil vill inte gå så jag får bära honom, Vidar är som en ängel och hjälper mig och är supersnäll mot lillebror. På aktuen så kommer de på att vi kan åka till Vårdcentralen istället för det är lång kö, flera timmar på akuten. Så vi går tillbaka till bilen och åker till Vårdcentralen, där får vi hjälp direkt av en sjuksyster och en läkare (som vi träffat en gång förut någon annan gång). Eskil blir tejpad och vi åker hem. Nu är i alla fall Eskil nöjd. Jonas var ute länge och kom hem efter oss. Jag struntade i att köra någon mer träning och förbereder istället inför kalaset genom att plocka undan och tvätta grejer. 
Vidar vaknade tidigt och fick öppna presenter (som jag köpt) byxorna verkade i alla fall få godkänt det andra sa Jonas inget om. Han sa i och för sig inget om byxorna heller men jag frågade om de var ok. Sen förberedde jag tårtorna och skattjakten, den satte jag ut när de flesta redan kommit. Jonas han satte igång elden under tiden... han gjorde säkert mer ute men vad vet inte jag. Kalaset flöt i alla fall på bra, barnen var nöjda att få åka pulka, grilla och gå skattjakt. Fikat räkte och blev över, vi hade 30min innan några i från släkten kom. Mamma och pappa kom med Freja redan på barnkalset och de stannade kvar ett tag när Jonas släkt kommit. Vuxenkalaset var lite lugnare. När alla gått hem så städade jag, plockade undan, dammsög osv. Jonas hjälpte till att diska sen gick han ut ett tag och jagade räv. Han tog med sig Vidar ut och satte ihop boben (snowracern) och sedan åkte de både bob och madrass (som han också fick). Jag försökte lägga en sockerspeedad övertrött Eskil. Sen borde jag ha tränat men orken, motivationen, viljan, lusten fanns ingenstans att hitta...
Vidar var i alla fall supernöjd med både kalaset och dagen.
 
 
 
 

Kommentarer:

1 S:

Otack är väldens lön... Du får suga åt dig vad barnen och gästerna tyckte. Såklart du måste fixa för Eskil med men det gäller ju att du väljer en nivå du orkar om det mest är du som roddar allt. Kan ni inte planera tillsammans innan vad var och en gör och vad ni ska servera och sedan hålla er till det?! Fast då måste ju båda ge och ta såklart! Ser i alla fall jättemumsigt ut och vad är roligare än snölek och skattjakt i den åldern? Så fina grabbar du/ni har! Du får försöka glädjas åt det bra! <3

Svar: <3
Johanna Engström

2 Monika p:

Kram på dig! Vet hur det känns. Härliga grabbar har du i alla fall!

Svar: Tack
Johanna Engström

Kommentera här: