jajisses

I fredags kväll ringde jag och anmälde mig och Jonas till en tävling som var lördags. 30km, först orientering ca 2mil och sedan trail 12km. Vi lämnade barnen hos farmor Ulla och sedan åkte vi till Trosa. Fy fan vad nervös jag var innan, 3 mil är ganska långt och att hänga med Jonas det är inte så lätt. Vi hade ett gummiband mellan oss som var ca 2m. Först var det 4 orienteringsslingor med 3 kontroller på varje. Alla startade samtidigt men man hade olika "gafflingar", dvs man kunde ha slingorna i olika ordning. Vi sprang bra var med i täten hela tiden, och allt kändes riktigt bra. Jag sprang bakom och läste ibland på kartan men Jonas fick läsa mest. På 3:e slingan började jag fundera på marathonloppet som jag vann startplats till, ja men det är ju bara en mil längre än det här och det känns så bra nu så det ska jag väl klara tänkte jag. Jag lyckades fastna i en gren och slet sönder halva tightsen, det var inte så skönt för det var några minusgrader. När vi gick ut på Bolistbanan, dvs de sista 12km som var en reflexstig så var vi 3a av alla men ett herrlag gick ut precis efter oss och de sprang om. Kändes som de hade väldigt hög fart när de sprang om men vi kämpade på. När det var 8km kvar av loppet så började jag bli sliten, gummibandet var nu 3 meter långt, dvs det var mer Jonas som fick dra mig än att jag sprang helt själv. Bolistbanan var ganska krävande både teknisk och några riktigt jobbiga backar, tror det var 400m stigning sammanlagt. När det var 5,5 km kvar kände jag att jag ville bryta. Fy fan vad dåligt jag mådde men då var det strax vätska och jag fick i mig en energigel. Sen var det bara att räkna ner kilometerna. Jonas var tvungen att kissa och även han började få känningar i låren. Så han gick ner på knäna när han kissade, då önskade jag att jag orkat ta ett kort för det såg så roligt ut. Jag stog och tittade på honom för jag satt ju fast i honom via gummibandet. Att se upploppet var en lyckokänsla och att ta sig i mål. Sen var jag helt slut, stamplade till coca colan, chipsen och lakritsfiskarna som var uppdukade precis vid målet. Det var många ryggdunkar och folk var imponerade. Det visade sig att vi var 4 totalt, 4 min efter vinnarna och endast 30 sekunder från 3:e platsen. Det var riktigt bra, vi vann mixklassen med 40 min. 

Sen var det bara att försöka byta om och det var inte det lättaste, fick knappt av mig skorna utan fick sitta inne i ett tält och tina. Sen snabbade vi på prisutdelningen och skyndade... ja det gick inte så snabbt för mig att ta mig till bilen men så fort det gick. För vi skulle hämta barnen för Ulla skulle jobba på kvällen och om jag ska vara ärlig så kändes det skönt att komma hem och lägga sig i badet ett tag. När fötterna började tina så gjorde det riktigt ont, blå naglar på båda stortåna. Men foten höll och jag har inte haft ont i den efteråt heller men det var svårt att gå i trapporna igår och stel även idag. Välidgt stolt över min prestation är jag i alla fall, tänk vad man kan pressa sig!